Passive Perssons perspektiv
Paradigmskiftet i frågan om arbetslösheten undergräver Perssons hittills dominerande perspektiv.
Foto: Scanpix
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
De flesta bedömare hade förväntat sig att den öppna arbetslösheten, som i mars låg på 5,5 procent, skulle sjunka med några tiondels procentenheter, men i stället ligger den i stort sett still.
Det är rent av så att utfallet i siffror visar en marginell försämring med 2 000 personer från mars till april. För ungdomar i åldern 16-24 år har arbetslösheten ökat med 6 000 personer - och antalet långtidsarbetslösa, d v s personer som varit arbetslösa mer än sex månader, har ökat med 9 000 personer från mars till april.
Det finns skäl för en viss försiktighet i tolkningen av siffrorna, som ju inte visar några dramatiska förändringar. Dels har SCB genomfört vissa metodförändringar av sina statistiska beräkningar, vilket gör att statistiken inte är helt igenom jämförbar. Dels är förändringarna både i fråga om ungdomsarbetslösheten och långtidsarbetslösheten så små att de inte är statistiskt säkerställda.
Å andra sidan står vi nu inför sommaren med den för årstiden typiska säsongsmässiga ökningen av arbetslösheten. De närmaste månaderna blir siffrorna ännu sämre.
Hur reagerar regeringen? Den första reaktionen kom från arbetslivsminister Hans Karlsson och gav närmast associationer till en belåtet pladdrande papegoja.
"Stadigt minskande arbetslöshet och ökande sysselsättning. Kraftigt ökat antal lediga jobb. Bättre utveckling än under de senaste fyra åren".
Statsministern brukar tala om att han "får få aggressiva frågor" om arbetslösheten och förutspådde i samband med första maj att arbetslösheten inte skulle bli någon stor valfråga.
Och för all del, arbetslösheten eller rättare sagt viljan att bekämpa arbetslösheten är ett område där socialdemokratin har en historiskt sett hög trovärdighet.
Man kan, som regeringen, hoppas på att högkonjunkturen så småningom skall vända kurvan över arbetslösheten neråt. Man kan som regeringen också valt att göra tära på det historiska förtroendekapitalet.
Men en dag vänder konjunkturen neråt och ungefär samtidigt, kan man misstänka, lär förtroendekapitalet vara definitivt förbrukat.
Mot regeringens passivitet, med dess stötande självbelåtna inslag, står Alliansens ambitiösa vilja att reformera arbetsmarknadspolitiken.
Socialdemokratin har haft problemformuleringsprivilegiet i fråga om hur arbetslösheten skall bekämpas. I dag kommer de nya idéerna från Alliansen. Hinner detta paradigmskifte få genomslag i årets val?