Pastor Green eller pastor Jansson?
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
vid Kyrkokansliet i Uppsala, reagerade starkt mot en typ av kommentarer till rättegången där det mer eller mindre togs för givet att Greens utfall mot homosexuella representerade den riktiga och enda möjliga kristna ståndpunkten.
Påståenden av det slaget kom vanligen från religiösa grupper som i sak delade Greens syn på homosexualitet. Men de accepterades påfallande ofta av kulturradikaler av olika politiska schatteringar. Expressen ägnade en huvudledare åt att attackera kristendomen som sådan eftersom den enligt tidningen innebär just den form av intolerans som Green representerar.
Ändå är det med all säkerhet så att de flesta kristna i Sverige har en annan uppfattning om homosexualitet än den som Åke Green gav uttryck för, och känner djup olust inför hans utgjutelser. Är de i så fall sämre kristna? Måste man vara fundamentalist — kristen, islamisk, judisk eller något annat — för att räknas som troende? Och är det enda alternativet till åsikter av den typ som Green företräder en "slapp relativism" utan egentligt tanke- eller värderingsinnehåll?
Pastor Jansson i Hasse och Tages gamla revynummer är ingen fundamentalist. Han är en präst av den "moderna" skolan — "han har inga bestämda åsikter om någonting". När pastor Jansson ska gifta sig så gifter han sig borgerligt.
Satiren träffade ett fenomen som verkligen existerar. Och förmodligen är det just upplevelser av att kyrkan har varit identitetslös eller ängsligt politiskt korrekt som är förklaringen till att så många i dag utgår från att den som verkligen är troende tvärtom har bestämda åsikter om allt och fördömer alla tänkbara avsteg från den rätta läran. Är man inte som pastor Jansson så måste man vara som pastor Green.
Bo Larssons svar är att Gud är mycket större än Bibeln och att kärnan i det kristna budskapet handlar om helt andra saker än de uppfattningar om slaveri, dödsstraff, barnaga — eller homosexualitet — som till äventyrs kan läsas in i det ena eller andra bibelstället. Självklart kan hans resonemang utsträckas till att gälla också andra religioner.
UNT har ingen särskild anknytning till någon kristen eller icke-kristen tradition och har ingen anledning att lansera någon egen religionstolkning. Men däremot har en liberal tidning alltid anledning att
reagera när intolerans och fundamentalism beskrivs som de enda åsikter som är riktigt tydliga och respektabla eller som de enda ståndpunkter som vittnar om personlig integritet och förmåga att stå emot påtryckningar och opinionsstormar.
Verkligheten är nämligen den motsatta. Och det gäller på åtminstone två olika sätt. För det första betyder tolerans, t ex mot personer som har en annan livsstil än den man själv tillämpar, inte att man saknar egen övertygelse eller egna starka värderingar. Tvärtom bygger toleransen i sig på en mycket tydlig värdering, nämligen den som säger att alla människor har samma rätt som jag själv att söka sin egen väg och finna svar på livets viktigaste frågor och samma möjlighet som jag själv att uppleva lycka och lidande. Den uppfattningen kan lätt förenas med en religiös tro — men måste inte göra det.
För det andra är det sällan bekvämt och riskfritt att hävda en människosyn av detta slag. Den bekväma hållningen är nästan alltid att hålla med den som talat sist eller skrikit högst, att hålla sig till den ståndpunkt som verkar vara populärast eller som kan ge en själv störst fördelar. Den som talar för tolerans och samexistens i ett starkt polariserat klimat tar däremot stora risker. Politiska och andra ledare på Nordirland som talat för försoning och samexistens mellan katoliker och protestanter har ibland varit mordhotade samtidigt från båda hållen ...
Alternativet till pastor Green är inte pastor Jansson. Pastor Jansson har inga bestämda åsikter om någonting, inte heller om tolerans och intolerans. En sådan ryggradslöshet kan skapa just den känsla av tomhet och övergivenhet som kan driva osäkra människor i klorna på fundamentalister eller extremister av annat slag.
Att envist hävda människovärde, tolerans och öppenhet betyder inte att man själv skulle vara svag i anden. Det är precis tvärtom.