Rösta på Alliansen i landstingsvalet och ni får mer av samma politik. I stort sett var detta budskapet när majoritetens fyra partier hade valupptakt på tisdagen. Idétorka, kan tyckas. Men det behöver inte vara fel när politiken handlar om att korta vårdtider, att öka tillgänglighet och valfrihet. Kort sagt, att verka för patienternas bästa.
Tillgängligheten i vården har blivit bättre de senaste fyra åren. Nu besvaras mer än nio av tio telefonsamtal till primärvården. Den främsta anledningen är inte mer resurser utan att vårdcentralerna, såväl offentliga som privata, nu ses som självständiga enheter med tydliga mål och krav på sig.
Tillsammans med åtgärder som närakuten på Samariterhemmet bidrar förbättringarna både till minskat lidande och till att minska trycket på den avancerade sjukvården, på Akademiska sjukhuset.
Arbetet är inte på långt när slutfört och Alliansen lovar nu att gå vidare med att skärpa vårdgarantin ytterligare. Väntetiden för att träffa en specialistläkare ska krympas, säger man. Det är hela vårdkedjan (från sjuk till frisk) som räknas för patienten, men nyckeln är ändå att styra bort de enklare vårdinsatserna från de avancerade vårdinrättningarna, sjukhusen.
Ett sätt att avlasta Ackisakuten ytterligare är förslaget om vip-kort för patienter. Nej, det handlar inte om en särskild mottagning för Uppsalas kändisar och företagsledare, tvärtom. Det handlar om att äldre med hemtjänst eller på äldreboenden, med många olika sjukdomar, och som ofta behöver sjukvård snabbt, ska kunna läggas in direkt och inte behöva gå via köer i primärvård eller på akuten.
Förslaget är i samma anda som uppstramingen i primärvården. Med organisation kan man komma lika långt som med mer resurser. En patient med sedan länge väldokumenterade sjukdomar och mediciner behöver inte utredas gång på gång utan kan hamna i sjuksängen direkt.
En åtgärd för de allra mest utsatta borde inte provocera någon, men det gör den. ”Att införa klassificering av människor innan de kommer till sjukhuset är helt sjukt”, var den omedelbara reaktionen på den rödgröna oppositionens blogg.
Landstingspolitiken framstår numera som mer ideologisk än sina statliga och kommunala motsvarigheter. Ryggmärgsreflexerna är fler och exempel finns från båda sidor. Som när Stockholmslandstinget gick före med vårdvalet och lät vårdföretagen sätta villkoren för vården. Inte överraskande fick villaförorterna de flesta nyetableringarna. Och för rödgröna landstingspolitiker är vård med offentliga utförare det enda tänkbara.
Att tänka på resultatet, på patienten, är inget som föresvävat många vårdpolitiker. Den nuvarande majoriteten i Uppsala gör i alla fall ett försök.