Om regeringens låga förtroendesiffror beror på skolkrisen är svårt att säga, men det råder inga tvivel om att den svenska skolan kommer att vara en av de stora frågorna inför riksdagsvalet.
Att skolan får ett så pass stort utrymme i den politiska debatten är förståeligt. Svenska niondeklassares kunskaper sjunker mest i hela OECD, vilket inte bara får effekter för de enskilda eleverna, utan även för Sveriges möjligheter till ekonomisk utveckling. De toppresterande eleverna blir allt färre.
Svenska ungdomar är även bäst på att komma försent till lektionerna, och bland eleverna själva är det en anmärkningsvärd stor andel som upplever klassrumsmiljön som stökig.
Det är uppenbart att svenskt utbildningsväsende lider av strukturella problem.
Den dystra verkligheten används som slagträ från politiker av alla nyanser. Oppositionen hävdar inte sällan att det är de senaste årens skattesänkningar som orsakat de sjunkande resultaten. På Dagens Nyheters debattsida (19/2) skriver ledande företrädare för Miljöpartiet att de i 2015 års budget tänker förespråka en höjd statlig inkomstskatt för att ge skolan ökade resurser.
Men skolans största problem är inte brist på ekonomiska medel. I varje fall inte enligt den expertgrupp från OECD, som på tisdagen (18/2) presenterade en rapport om bristerna i den svenska skolan. Syftet med att anlita internationella experter var att belysa problemen ur ett utifrånperspektiv.
OECD:s analys drar slutsatsen är att antalet miljoner som staten och kommunerna lägger på skolan inte spelar någon väsentlig roll. Sverige är ligger redan i topp när det kommer till att ge utbildningsväsendet pengar.
Vad som däremot är helt avgörande är hur många timmar eleverna befinner sig i skolbänken. Svenska elever får en halvtimme mindre matematikundervisning per vecka än OECD-snittet, vilket kan vara en förklaring till de undermåliga matematikresultaten. Men för att timmarna i klassrummet ska vara till nytta för eleverna måste läraren vara expert på att undervisa. Läraryrkets låga status, kombinderat med en lön som knappast motsvarar yrkeskårens betydelse, lockar inte de bästa studenterna.
Den svenska skolans brister är till stor del klarlagda, och det är knappast alliansens politik som ligger bakom strukturfelen. Att Sveriges elever behöver en lugn studiemiljö och god undervisning av bra lärare är ett faktum.
Frågan är hur dessa mål bäst uppnås. I stället för att leta syndabockar bör de som aspirerar på regeringsmakten lägga fram tydliga och konstruktiva lösningar. Utbildning är en alltför viktig fråga för att reduceras till ett slagträ i en debatt om skattenivåer.