Pengar tillåts överrösta känslan för miljön
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.
En mix av kolossalformat av såväl kommersiellt som offentligt får vi i det nya Resecentrum, ett byggnadskomplex som kommer att förnya Uppsalas utseende. Detsamma gäller kvarteren kring Botaniska trädgården där det gamla Linnéminnet kommer att omges av gigantiska byggnader i det blivande Pedagogikum och något mindre så kallade stadsvillor i kvarteret väster om Botan.
Detta är en omstöpning av staden som inte är helt oproblematisk. Vem håller ett vakande öga över processen? Vem ser till att Uppsala inte en vacker morgon vaknar till en stadsförändring lika brutal som någonsin
Tempohuset vid Stora Torget
var för ett halvt sekel sedan?
Svaret är: ingen.
Det är ingen har som sin huvuduppgift att skärskåda alla byggstenar som läggs till staden och att de passar ihop med det som redan finns. Ingen nickar gillande eller skakar ogillande på huvudet över nytillskotten. Är all estetisk översyn avskaffad i kommunen och när skedde det i så fall?
Jag har några frågor inför de närmaste årens byggenskap. En är om Uppsalaborna är på det klara med att vår vackra järnvägsstation uppenbarligen kommer att vanprydas av en okänslig överbyggnad till nedgången till tunneln under spåren? Vem har gett klartecken till det?
En annan är hur det kan komma sig att Uppsala universitet och länsstyrelsen och hela det antikvariska Sverige kan tillåta Akademiska hus att smälla upp ett mastodonthus på marken intill Botaniska trädgården. Är det viktigare att fylla upp all mark med byggnader än att se till helheten i det som många anser vara hjärtat av Sverige?
Och vem har bestämt att det är i sin ordning att Kåbo förvandlas från klassisk villastad till stadsdel med höga flerfamiljshus?
Det saknas en helhetssyn på stadsmiljön och det verkar som om varje aktör på byggmarknaden har rätt att klampa in och omvandla sin dyrt förvärvade tomt, utan hänsyn till omgivningen. Pengarna tillåts överrösta känslan för en god miljö.
Till skillnad från en del andra städer saknar Uppsala ett organ bestående av vanliga medborgare som har rätt att yttra sig om stadens utveckling. Stockholm har sitt skönhetsråd som får yttra sig i byggnadsärenden.
I Uppsala med sin komplicerade blandning av gammalt historiskt och nytt borde ett sådant organ upprättas.
Det är gott att Uppsala sjuder av tillväxt och det är väl att de sega långbänkarnas tid är förbi - men det behöver ju inte betyda att man ska släppa allt fritt utan tanke på harmonin i helheten. De historiska lagren i staden måste få bli synliga var för sig men samtidigt vara i samklang med varandra.
kersti.kollberg@telia.com