Att odla jorden är en långsiktig gärning som nu står inför större utmaningar än på mycket länge. För världens befolkning fortsätter att växa.
Över sex miljarder människor vill i dag ha allt mer raffinerad mat. Många av oss äter mer än vi tål, samtidigt härjar hungern. I dag beror den inte på att vi producerar för lite mat. Här är det, för att citera Taube, "krig och politik som fördärvat vår jord".
Nu visar flera vetenskapliga beräkningar att den återstående potentiella åkermarken krymper. Jorden håller på att bli väldigt trång för den tänkande apan, speciellt om vi vill lämna lite plats kvar till de övriga djuren.
Den jord vi odlar håller därtill på att utarmas. Och det var jorderosion som slutligen förstörde Kartago, inte romarna. En viktig orsak till fattigdom i Afrika är att de afrikanska bönderna inte har tillräckligt med växtnäring till sina åkrar.
Och här finns en annan utmaning. Handelsgödsel, såväl som den diesel som driver traktorer på den Krav-märkta gården i vårbruket, är beroende av olja. I dag är efterfrågan på petroleum febrigt hög och priset rusar.
Som om inte det vore nog håller atmosfären på att få värmeslag. I dag är det grodorna i Latinamerika som drabbas, i morgon kan det vara grödorna i USA.
Vad händer med världens livsmedelsförsörjning om Mellanvästern i USA och de vida fälten i Australien drabbas av torka, år efter år?
Förra gången vi stod inför en hotande världssvält räddades vi av den så kallade gröna revolutionen. Den berodde på framsteg inom växtförädlingen, men innebar också stora uttag av vatten. Nyligen publicerade beräkningar visar att det exempelvis går åt 25 000 liter vatten för att producera ett kilo kaffe.
Hur ska vi möta den nya utmaningen att skapa en rimligare jord? Med kunskap, kunskap och mera kunskap. Inte genom att satsa skattepengar på olika varumärken eller plantera nya politiska salixbuskage. Som SLU visat i sin annonskampanj måste vi prova ny teknik för att lösa nya problem. Det är bara att tacka den avgående rektorn på SLU för att hon vågade berätta det och önska den nya all lycka med det livsviktiga kulturuppdraget att odla
vidare.
Och personligen betalar jag hellre lantbrukaren för att han låter mig höra en bondtrygg stare vissla under vårbruket än jag sponsrar diverse obrukbara konstexperiment i Stockholm.
Jan-Olov Johansson
Vetenskapsjournalist och fristående kolumnist i UNT
Vetenskapsjournalist och fristående kolumnist i UNT