än andra."
Ja, exemplen är många, men vissa av dem är betydligt mera kontroversiella än andra. När hudfärg och rasbegreppet kommer in i bilden blir man, med rätta, rädd. Det är därför lätt att förstå
att ett godkännande i juni av hjärtmedicinen Bidil i USA väckte uppseende. Läkemedelsbolaget hade nämligen lyckats visa att preparatet hade bättre effekt på afroamerikaner än på andra.
Fram ur garderoben ramlar det gamla rasspöket. Men när den amerikanska läkemedelsprövningen FDA godkände Bidil var de inte rasistiska, de sade bara att den här medicinen verkar hjälpa den här folkgruppen i USA bättre än andra.
Kanske beror det på att de har vissa gener gemensamma, kanske samspelar deras gener på ett särskilt sätt med den amerikanska livsstilen — men det vore i vilket fall oetiskt att inte tillåta
den. BiDil verkar för övrigt inte ha bättre effekt på afrikaner som lever i Afrika än på andra. Fortfarande gäller nämligen att den genetiska variationen mellan olika människor i Afrika är större än den mellan afrikaner och andra människor. Helt enkelt beroende på att människan uppkom i Afrika och har levt där en längre tid.
En annan tabubelagd skillnad är den mellan könen. I vart fall har det blivit så de senaste åren i Sverige. Som man vågar man nästan inte uttala sig i frågan. Det är ingen tillfällighet att de hjärnforskare som
vågat säga något om könsskillnader i hjärnan är kvinnor. Och även de har motarbetats.
Det känns nästan generande att behöva skriva det, men det finns biologiska skillnader mellan män och kvinnor. Dessa skillnader kan på goda grunder misstänkas ha betydelse för vilka vi är. Ingen föds som ett oskrivet blad och vi föds med olika könsidentiteter. Att graden av den sedan varierar är en annan sak, men i genomsnitt föds vi som pojke eller flicka. Men bara för att vi är olika behöver vi inte vara olika mycket värda på arbetsmarknaden! Vi ska vara jämställda trots att vi inte är "jämlika".
Vi kan inte radera ut årmiljoner av evolution, men vi kan bygga ett samhälle som ger alla lika stora möjligheter att bli det de vill. Att slippa påtvingade könsroller. Och innan vi kommit dit är det svårt att veta exakt hur mycket miljön betyder för könsrollerna.
Oavsett hur debatten på de svenska kultursidorna snurrar vidare kommer jakten på skillnader att fortsätta — åtminstone på det medicinska området. För redan innan genkartan över människan var klar 2001 hade jakten på de små skillnaderna i DNA-spiralen högsta prioritet. Och motiven för arbetet är de bästa. För som en amerikansk forskare har uttrycket det "i dag lägger vi ut bombmattor för slå ut en cancer, i framtiden vill vi skicka in målsökande robotar mot tumören".
En behandling som passar mig behöver inte vara lika bra för dig. Den kan rent av vara farlig. Rapporten nyligen om att kvinnor får sämre behandlig än män för hjärt- och kärlsjukdomar är bara ett exempel. De flesta tester av nya preparat gjordes förr på friska, unga män. Denna missriktade ridderlighet har lett till att många preparat inte är anpassade för kvinnor, barn eller äldre personer. Så bakom jakten på olikheter ligger drömmen om individuella behandlingar och medel som bara verkar där de ska.
Avslutningsvis kan man tycka att det vore enklare om alla vore likadana. Män och kvinnor, magra och feta. Och tänk om alla kunde vara lika begåvade—- eller obegåvade. Vård-, skola- omsorgs-apparaten skulle fungera mycket bättre med standardiserade enheter! Då och då kan man också ana det önsketänkandet i den offentliga debatten.
Nu är det inte så och att blunda för olikheterna hjälper lika lite som att inrätta någon slags "likhetsmyndighet". Vi behöver inte vara lika för att vara lika mycket värda. Och att inte se skillnaden gör livet tråkigt!
Jan-Olov Johansson | Vetenskapsjournalist och fristående kolumnist i Unt