Nu vet vi att de hade rätt. Problemet är bara att denna nyvunna insikt fortfarande avsätter få eller inga betydande avtryck i vare sig bilindustrins eller politikernas agerande.
Trots att oljeutvinningen sannolikt når sin kulmen redan 2008 - 2009 och därefter minskar, finns det fortfarande optimister som anser att det nuvarande oljepriset enbart är en följd av för liten raffinaderikapacitet och tillfälliga politiska störningar. De tycks inte förstå hur Indiens och inte minst Kinas ekonomiska tillväxt på ett avgörande sätt påverkar och ökar oljeförbrukningen.
De stora europeiska nationernas metoder att hantera en allt sannolikare energikris uppvisar inbördes stora olikheter. Frankrike satsar på en utbyggnad av kärnkraften. Storbritannien förefaller för ögonblicket mest överraskat av hur snabbt de egna resurserna i Nordsjön minskar och någon avgörande handlingslinje är svår att skönja, om nu inte stödet till USA i Irak kan ses som ett försök att säkerställa en brittisk andel i framtida leveranser från Mellanöstern. Tyskland under Gerhard Schröder förefaller ha lagt nästan alla sina ägg i den ryska korgen. Den nära relationen mellan Putin och Schröder byggde på och banade väg för en storstilad affärsöverenskommelse vad gäller gasleveranser från Ryssland till Tyskland.
Det måste därför betraktas som mycket stötande att Schröder direkt efter sin avgång som Bundeskansler får en välbetald styrelseplats i den grupp som skall bygga gasledningen från Ryssland genom Östersjön till Tyskland. Det understryker behovet av "avgångskarantän" för uppsatta politiker. Finns inte en sådan ligger misstanken om korruption eller otillbörliga konkurrensfördelar alltid nära till hands. I Sverige kan vi erinra oss hur näringsminister Björn Rosengren omedelbart efter sin avgång anställdes inom Stenbäckssfären.
I vårt land har regeringen förklarat att dess mål är att göra Sverige oberoende av oljan till 2015. Samtidigt stänger man även den andra reaktorn i Barsebäck. Man har inte presenterat någon egentlig plan för hur man skall åstadkomma denna frigörelse från oljan. Fortfarande är det politiskt skambelagt att föra ett resonemang kring de enda verklig seriösa alternativ som står till buds inom landet: utbyggnad av orörda älvar och/eller en utbyggnad av kärnkraften. Vi vet att planer på import av gas från Norge och från Ryssland är långt framskridna, något som skulle kunna minska våra övergångsproblem. Problem som tacksamt nog är mindre i Sverige än i många andra länder.
Det är i det ljuset man måste betrakta Putins försök att utpressa Ukraina med gasleveranserna som vapen. Visserligen kan man känna tacksamhet över att Ryssland åtminstone för stunden inte förmår och därmed heller inte vill tillgripa militära maktmedel för att placera sin man i Ukrainas ledning. Men det måste ändå vara djupt oroande för Tyskland att Vladimir Putin så konsekvent genomför en centralisering av makten till sin egen person och därtill gång efter annan demonstrerar Rysslands behov av att omges av stater vars ledare förväntas visa lydnad och trohet mot den ryske presidenten.
När Putin nu använder gasleveranserna som påtryckningsmedel är det inte prisfrågan som i första hand oroar, utan det faktum att det är en alltmer auktoritär rysk ledare som agerar.
Frågan har redan ställts i Tyskland och den borde även ställas här. Kan vi som demokratier göra oss beroende av gasleveranser från Ryssland? Även om vi inte skulle hamna i direkta utpressningssituationer, vilket förstås inte kan uteslutas, blir läget ändå besvärligt. Som bekant biter man inte gärna den hand som föder en. Är man beroende av ryska leveranser till förmånliga priser kommer man att fundera två gånger innan man kritiserar en rysk president. Varje meter gasledning som byggs
under Östersjön kan därför komma att beskära demokratins möjligheter i Ryssland.
Vad Sverige bör göra är därför att seriöst projektera en utbyggnad av nya, moderna kärnkraftverk. Det är inte säkert att de i slutändan måste byggas, men tidsfaktorerna är sådana att vi måste agera nu, om vi skall ha en reell handlingsfrihet om tio år.
Bo Pellnäs
Överste av första graden och fristående kolumnist i UNT
Överste av första graden och fristående kolumnist i UNT