Jag och min dåvarande make blev bjudna hem till ett äldre svenskt par på självaste julafton, för att fira julen tillsammans med deras stora och vänliga familj. Det blev en fantastisk överraskning för mig att möta julen för första gången. Det delikata bakverksbordet och det praktfulla julbordet tog mig med storm! Eftersom jag på grund av språksvårigheter inte kunde konversera, så blev de synliga intrycken desto starkare. Jag satt helt stum och tog emot alla intryck och registrerade vartenda ett.
Efter den dagen var jag mig inte lik. Nej, jag hade tack vare eller på grund av denna intrycksfulla dag förvandlats till en tvättäkta julfetischist med överdriven kärlek för julstjärnor, julgranar, ljusstakar och tomtegubbar i olika skepnader och storlekar, vilka täckte och fyllde väggar, fönsterbrädor och hyllor. I flera år framåt var julen med alla dess attribut min största hobby och högtid.
Jag startade mitt julfirande ett par månader före alla andra och med stor vånda packades mina små tomtegubbar, elektriska bordsgranar och julstjärnor, ljusstakar och alla röda papperstomtar ner från väggar och fönster någon gång före påsken. Mina grannar i Borlänge måste ha trott att jag hade konverterat till kristendomen och dessutom blivit en mycket religiös och troende kristen! Numera har jag en sundare inställning till julen och använder den till det som den egentligen är avsedd för — nämligen att inhämta frid och harmoni.
I dag vet jag att julen firas glatt av många invandrarfamiljer, även de som utövar andra religioner än kristendomen. Många muslimer firar julen med julbord, julklappar och julgran utan att lägga några synpunkter på traditionens anknytning till kristendomen (precis som många svenskar gör) vilket för övrigt högaktas av muslimer. Tack vare barnen som ofta fungerar som kulturförmedlare har många vuxna invandrare kommit i kontakt med svenska traditioner och tagit dem till
sina hjärtan.
Julen, liksom, påsken, nationaldagen, midsommarfirandet och många andra högtider i Sverige är ofta inkörsportar till värdlandets kultur och traditioner. Många invandrare får chansen att umgås och samtala med svenskar först i samband med dessa glada och trevliga högtider. Att maten har en central plats i firandet gör det ännu smidigare och trevligare att ta till sig av svenska seder och bruk utan att det behövs några politiska åtgärder eller initiativ.
Att som emigrant fira högtiderna tillsammans med värdlandets befolkning inger en känsla av trygghet och harmoni. Tänk om även vi svenskar kunde uppmärksamma och fira de glada och trevliga högtiderna från andra kulturer mitt under våren eller hösten tillsammans med invandrare! T ex det persiska och kurdiska nyåret 21:e mars (en flertusenårig tradition långt före islams uppkomst), eller det kinesiska nyåret som infaller i slutet av januari eller varför inte Buddhas födelse den 8:e april.
Kan handeln tjäna pengar på högtider då djävulen, läskiga dödskallar, blod och döden hyllas så kan den även tjäna pengar på högtider vid vilka livet och dess gåvor firas.
På tal om trygghet! Många emigranter går ofta omkring med hjärtat i halsgropen när religiösa eller politiska ledare i deras gamla hemländer fäller dumma eller fördomsfulla uttalanden om andra religioner eller folkgrupper. För de vet att i samma ögonblick som sådana uttalanden når omvärlden så kommer de att hållas som (med)ansvariga för andras ignorans. Även om dessa "andra" är anledningen till att dessa människor en gång i tiden lämnat familj och fosterland och flytt. Samma förhållande gäller när folk med invandrarbakgrund begår brott — "gode Gud, gör honom till svensk, om han är invandrare" hör jag mig själv säga gång på gång när jag hör nyheter om ett stort brott.
Må dessa arroganta och ignoranta extremister (oavsett religion och nationalitet) och deras hatfulla propaganda inte påverka synen på vanliga och oskyldiga människor. Må år 2006 blir ett fridfullt år trots oro och många farhågor.
Maria Masoomi | Egen företagare och fristående kolumnist i UNT