Men genialiska företag och företagare har förmågan att själva skapa efterfrågan på de varor och tjänster de sedan ska sälja!
Vissa av dessa produkter hade vi godtrogna och lättmanipulerade konsumenter ingen aning om att vi verkligen behövde, innan de marknadsfördes! Helt plötsligt måste vi alla bara ha den produkten. Under 90-talet kunde vi inte låta bli att köpa den storsäljande — men klumpiga — elektriska bakmaskinen! Över en natt blev våra ugnar helt odugliga att baka limpor i!
Mina väninnor har nyligen upptäckt att de måste pryda sina överfulla köksbänkar eller skåp med ytterligare en nymodighet, nämligen en elektrisk tallriksvärmare! De mest lyckligt lottade är de som har lyckats få tag på en sådan som rymmer hela åtta tallrikar i stället för fyra! Ugnens nedersta låda som är avsedd för just detta ändamål har plötsligt förlorat sin pondus och status i dessa hem! Undrar när den här apparaten ska hamna bredvid den elektriska bakmaskinen i förrådet och samla damm?
Jag lyfter bara på hatten för de smarta trendsättare, skickliga reklammakare och försäljare som har förmågan att sälja vad som helst! För som entreprenör vet jag hur mödosamt och tidskrävande det är att arbeta med attitydförändringar hos folk, för att få dem att bli intresserade av en viss tjänst, idé eller produkt. För det är först då jag kan börja sälja.
Men ingen produkt kan mäta sig med den senaste succéprodukten som har lyckats få hundratals miljoner av världens befolkning att inse att de verkligen behöver betala för denna produkt flera gånger dagligen, TROTS att de redan nästan kostnadsfritt har tillgång till den.
Vet ni vad jag syftar på? Jo, det är vatten!
Hur i hela fridens namn har det smarta och relativt reklamfientliga svenska folket gått i reklammakarnas och handelns fälla? Hur har vi konsumenter kunnat vända ryggen mot det fantastiskt goda, rena, fräscha och högkvalitativa kranvattnet som vi så privilegierat har tillgång till och som vi redan via skatter och avgifter betalar för.
Duger vårt rena och fullständigt dricksdugliga vatten enbart till att spola i toaletterna och till att tvätta bilen med? Är vi inte medvetna om att vi har tillgång till universums dyrbaraste och livsviktigaste gåva, så gott som gratis?
Vad skulle invånarna i länder som är tvungna att koka upp sitt otjänliga kranvatten, tycka och säga om oss?
Jag syftar inte enbart på fattiga länder och människor, utan det finns miljontals människor som lever under mycket bra förhållanden men lider brist på rent och tjänligt dricksvatten i kranen. Kokt vatten har förlorat de mesta näringsämnena i
form av mineraler och dessutom är smaken rejält försämrad — det vet jag som dricker sånt vatten när jag är på besök i mina föräldrars hemstad i Iran.
Som en ganska flitig föreläsare ser jag ofta hur arrangörerna har svårt att byta ut det kolsyrade vattnet i flaskan (som jag kallar för rapvatten) till en vattentillbringare (en bristvara numera) med vanligt hederligt kranvatten i! Alla måste numera dricka buteljerat vatten — på fester och kalas och även när man ber om ett glas vatten hemma hos folk.
Jag undrar hur det går för miljön och för infrastrukturen med transporten av buteljerat vatten världen över! Går återvinningen av alla dessa miljardtals tomma flaskor rätt till i Sverige och i andra länder? Sker det överhuvudtaget någon återvinning av tomma burkar i alla andra länder — knappast.
Sockerindustrin har sedan en tid tillbaka varit på tapeten med kritik och granskning av medierna, vore det inte dags att granska "vattenindustrin" nu?
Under tiden sänder jag en skärpningsvarning — den här gången till oss konsumenter som med dessa onödiga köp bidrar till ett vansinnigt slöseri med naturresurser. Öppna kranen och fyll din tomma vattenflaska, i stället för att slänga den och köpa en ny flaska sk mineralvatten i kiosken!
Maria Masoomi
Företagare och fristående kolumnist