universitet fuskat med sina rapporter? Har den berömde Woo Suk Whang i Sydkorea fuskat med sina världsberömda stamcellslinjer?
Fusk och rackarspel verkar frodas i forskarvärlden. Detta borde kanske nu inte vara så överraskande eftersom vetenskap bedrivs av människor. Människor är som bekant inte alltid helt felfria. Men frågan om forskningsfusket är särskilt allvarlig eftersom vetenskapssamhället är uppbyggt för att avslöja skojare. Genom att öppet redovisa sitt arbetssätt och sina fynd skall man kunna leda sin hypotes i bevis. Och andra forskare ska oberoende kunna komma fram till samma slutsats, eller lägga fram skäl för att man har fel. Det är en vacker tanke men det finns flera skäl till att den inte alltid håller i verklighetens karga ljus.
En orsak är jakten på ära och berömmelse. Forskning är en elitsport där det gäller att vara först med att publicera. Först i världen. Och den goda tvåan får inte Nobelpriset. Det kan vara denna fartblindhet som drabbat Whang när han lät köpa mänskliga ägg till sina försök från en kvinna i sin egen forskargrupp! Något som givetvis strider mot alla etiska regler och lite till. Detta tilltag kommer för lång tid att skada all forskning på stamceller världen över, inte minst i USA.
Där har den stora satsning på stamceller som Kalifornien redan beslutat om förhalats eftersom motståndarna till den nu dragit det politiska beslutet inför domstol. Bland annat åberopar man en lag mot slaveri med motiveringen att de celler som växer i skålar på labben är förslavade. Whangs beteende ger nu motståndarna ett helt batteri av nya argument. Om hans uppseendeväckande resultat kring terapeutisk kloning dessutom är förfalskade (anklagelser har nyligen framförts) är det en skandal i klass med den som för några år sedan skakade ett annat populärt forskningsområde — nanotekniken. Besvikelsen och förseningen drabbar i sista hand alla de sjuka människor som satt sitt hopp till hans forskningsresultat. Människor med parkinson, diabetes och alzheimer. Naturligtvis får även de som av religiösa skäl misstror den moderna vetenskapen vatten på sin kvarn.
Ett annat hot mot den fria forskningen är att den frestas att alltför snabbt dra de slutsatser som omgivningen vill ha. Detta är snarare dålig vetenskap än fusk. Under trettiotalet var det mycket korrekt att forska kring rasbiologi i Uppsala. I Stalins Sovjet behövde de styrande någon som kunde visa att det gick att förädla både det ena och det andra. Växtförädlaren Lysenko ställde upp med sin tolkning av evolutionen som passade regimen utmärkt. Men människor svalt ihjäl när hans sädesfält inte gav den utlovade skörden. Ingen vågade säga emot. Eller som gamle Nikita Chrusjtjov sa: "När Stalin säger dansa då dansar en klok karl".
Även om konsekvenserna inte blir lika drastiska bör man ändå diskutera vilka felsatsningar vi eventuellt gör i dag. Är det rent av forskningen på stamceller eller kanske på nanoteknik som är bortkastad? Eller är det inom samhällsvetenskapen vi håller på att hamna snett? I dagens politiska debatt hyllar vi ju alla — misstänkt unisont — begrepp som " jämställd, mångfald och hållbar". I vissa fall tillsammans med önskan om "att skapa ökad sysselsättning". Att satsa på forskning som ger argument till dessa paroller — och vissa specifika tolkningar av dem — verkar för närvarande vara lönsamt. Andra forskare får inga anslag alls eller tvingas dansa med. Man kan bara gissa vilken forskning som blir framgångsrik, men man kan med stor säkerhet säga att politiskt styrd forskning ofta blir av låg kvalitet. Varför forska när man redan har svaret?
Hur ska man då veta vem som fuskar och vem som forskar? Ja, jag är gammalmodig nog att tror på bevisens värde när man försöker driva en tes. Om en annan forskare kan göra om Whangs bravader ökar sannolikheten för att det är banbrytande forskning och inte fusk. Och jag är naiv nog att tro att goda forskare i längden vinner över smarta fuskare. Trots alla rubriker forskas det mer än det fuskas i vetenskapsvärlden.
Jan-Olov Johansson | Vetenskapsjournalist