Vad har egentligen hänt med dem? Är det studieskulderna, vädret eller kärlekslivet som krånglar? Nå, det är i så fall alldeles normalt. Men påfallande ofta klagar de över något annat, nämligen på den undervisning de kommit hit för att åtnjuta. Och det är en kritik som förtjänar att tas på stort allvar.
För om man ska tro studenterna — och varför skulle de ljuga — så är undervisningen inte direkt en serie av bländande upplevelser. Det kan man kanske nu inte heller begära.
Livet är inte en fest och förr eller senare slår även curlingbarnen i sargen. Men det som förvånar mig är att den högre undervisningen inte har förändrats nämnvärt de senaste decennierna.
En föreläsning verkar fortfarande vara "det tillfälle när professorns anteckningar passerar honom och studenten utan att fastna i huvudet på någon av dem". Låt vara att professorn i dag använder Power Point i stället för griffeltavla.
Det tycker jag är konstigt. För studenterna i dag är inte speciellt lika dem för ett halvsekel sedan. Dessutom är de många flera. För aldrig i vår historia har så många människor gått så länge i skolan. Beräkningar visar att hälften av befolkningen i dag skall gå igenom en högskoleutbildning. Det är en stor investering i framtidshopp och i pengar. Är vi alldeles säkra på att vi gör rätt?
Samtidigt tyder det mesta på att Sverige som land borde satsa mycket på kvalitet i den högre utbildningen. Vi är helt enkelt så små att vi inte har råd att bara "slå personbästa" i den internationella konkurrensen. Och här tycker jag
det är märkligt att kunskapen från forskning om inlärning — som ofta bedrivs vägg i vägg med utbildningen — inte tillämpas.
Använd berättelsens kraft, säger Peter Gärdenfors, professor i kognitionsvetenskap i Lund. Vår hjärna verka älska att komma ihåg berättelser, säger han. Den som inte tror honom rekommenderas att studera tittarsiffror för dokusåpor eller för all del läsa en klassik roman. Våra hjärnor är inte datorer utan biologiska organ med sina inbyggda mönster som vi måste lära oss utnyttja, inte motarbeta. Datorer kan däremot komma till användning som simulatorer i en rad olika komplexa läroämnen.
Ett svenskt företag arbetar nu på en "fredssimulering" för FN-soldater men vad hindrar ett "sims" för blivande advokater, läkare och agronomer? Här borde finnas en stor marknad! Men hela poängen med datorer är att ge läraren mera tid per elev, inte mindre.
För lärarens status och auktoritet måste återupprättas. Hon är handledaren som i kraft av sin erfarenhet skall ge strukturen och teorierna i vimlet av fakta på nätet. Det är via henne studenterna ska få den röda tråden som är så lätt
att tappa bort när man pluggar för tentorna. För ansträngningen att lära sig kommer man inte undan. "No pain no gain" som det heter på nysvenska. Men varför göra det svåra ännu svårare genom att inte utnyttja vad vi vet om inlärning? Det är lika dumt som
att försöka besegra Uppsalas alla backar på en cykel utan växlar.
Fast även om vi tillämpar de senaste rönen inom forskningen går det inte att undvika resursfrågan. Den som tror att man med oförändrade resurser kan ge allt flera unga människor samma kvalitet i undervisningen har fel.
Och vad som egentligen är "kvalitet" kommer obönhörligt att avslöjas den dag då vår unge student söker jobb på den allt mera globala arbetsmarknaden.
Universiteten pressas i dag från olika håll att vara korrekta och nyttiga enligt den senaste dagsnoteringen i medierna. Men det mest korrekta och nyttiga ett lärosäte kan göra är att ge sina studenter en kvalitetsutbildning som håller världsklass.þf>Det ökar deras chanser att få arbete och Sveriges chanser att konkurrera. Då kommer de att minnas sin tid i Uppsala med glädje och värme.
Trots novemberdagarna.
Jan-Olov Johansson | Vetenskapsjournalist och fristående kolumnist i UNT.