Persson biter huvudet av skam
Sysselsättningen och kampen mot arbetslösheten är regeringens huvuduppgift, bekräftad i en lång rad av de regeringsförklaringar som statsminister Göran Persson levererat inför riksdagen.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Det uppenbara svaret på alla tre frågorna är att han får bita huvudet av skam och i övrigt laga efter råd och lägenhet.
Vad vi i gårdagens regeringsförklaring fick höra blev följaktligen en blandning av valfläsk och en katalogaria i staccatoartad punktform över nästan alla frågor som är aktuella, och som befinner sig på olika stadier i beredningsprocessen. Det var naturligtvis avsett att ge ett intryck av en sjudande och obändig aktivitet i regeringskansliet av nära nog naturkraftens dignitet — när sanningen i själva verket är att det mesta av reformvilja och nästan allt av idéer är uttömt.
Till allt detta dessutom en skrytvals som placerar Sverige i världstopp, eller i varje fall näst intill, på praktiskt taget varje område av mänsklig aktivitet.
Men tänk om det inte var en medveten skrytvals utan ett uttryck för socialdemokratins i allmänhet och statsministerns i synnerhet genuina verklighetsuppfattning?
Hur osannolik en sådan tolkning än verkar skulle den ändå förklara åtskilligt av socialdemokratins, eller i varje fall de ledande socialdemokraternas, förhållningssätt till politiken. Om det är så att Sverige är bäst eller nästan bäst i världen
på allt är det rimligen inte särskilt mycket som behöver förändras och inte heller finns det någon större anledning att tänka nytt eller ompröva etable-rade lösningar.
Men Sverige är ingen isolerad ö bland världens länder, vilka bugar sig i devot beundran för den svenska modellen och folkhemmet — som de dessutom med näbbar och klor kämpar för att reproducera.
Sanningen är att världen föränd-ras i allt snabbare takt inte minst tilll följd av globaliseringen. Klokt nog bejakade statsministern den utvecklingen. Problematiskt nog diskuterade han inte dess möjliga konsekvenser för Sverige — och ännu mindre drog han någon slutsats av vad Sverige kan behöva vidta för nya åtgärder för att hänga med i den ökande konkurrensen. Han verkade sitta fast i den konservativa föreställningen att folkhemsk reformlunk räcker i turboglobaliseringens tid.
Det är uppenbart att företagsklimatet är en nyckelfråga. Hur skall Sverige få fler nya företag? Vad behövs för att dessa nya företag inte bara skall anställa någon enstaka medarbetare — som regeringens senaste, sannolikt otillräckliga, förslag syftar till — utan också skall kunna växa ut till stora företag, rent av på global nivå?
En grundförutsättning är förstås ett utbilningssystem i världsklass. Har vi det? Inte ens statsministern tycks helt beredd att rakt av svara ja på frågan. Det finns en del tankegods i regeringsförklaringen som tyder på reformvilja, men det är allmänna formuleringar som lika gärna kan syfta till att försöka ta vinden ur seglen på folkpartiets kritik av den nuvarande skolpolitiken.
En annan viktig förutsättning är förstås att man skapar en allmänt positiv miljö för företagande. Här var nog det mest konkreta beskedet att "regelförenklingsarbetet skall fortsätta". Naturligt nog, kan man tycka, eftersom så litet gjorts trots så många års pratande av allehanda ministrar. Men mycket mer behövs på många fler områden om Sverige ska kunna se framtiden an med den tillförsikt som Göran Persson försöker utstråla.
Och allt detta måste alltså ses mot den akuta och unika bakgrunden av att det den dag riksdagen samlades inte fanns någon samlad budget-uppgörelse mellan regeringen och de s k samarbetspartierna. Den borgerliga alliansen utvecklar systematiskt sitt samarbete. Den rödgröna vänsterkartellen står splittrad. Inte undra på att statsministern behövde bita huvudet av skam i går.