Persson lägger locket på
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Göran Persson har visserligen inte tagit del av majestätets pinsamma uttalanden om den sympatiske sultanen och "öppenheten" i Brunei, men han ser "ingen som helst anledning att betvivla kungens ord".
Därmed ställer sig statsministern, som så ofta, vid sidan om. Den som inte tagit del av kungens uttalande kan naturligtvis inte heller uttrycka någon egen mening om graden av rimlighet, eller rättare sagt orimlighet, i kungens undanflykt om att han blivit "missförstådd". Det är en bekväm position.
Det finns åtminstone två skäl för att Göran Persson agerar för att så fort som möjligt få ett slut på den pinsamma affären.
Det första sammanhänger med att republikanska stämningar till följd av kungens agerande fått en större utbredning i riket än på många år. Detta vill Göran Persson kväva i sin linda, väl medveten om vad den stora folkmajoriteten tycker.
Att socialdemokratin sedan 1911 haft kravet på republik på sitt partiprogram utan att göra något åt det är en skam som varje ny partiledare med förströdd rutin biter huvudet av utan att sätta i halsen. Det har aldrig någonsin varit på tal att riskera att sätta makten på spel för en princip som blivit så museal att den inte ens länge används i högtidstalen.
För det andra är ju statsbesöken i hög grad regeringens ansvar. Det är ju inte så att kungen enväldigt kunde bestämma att han skulle åka till Brunei.
De tre eller fyra svenska statsbesök som görs under ett år planeras i mycket god tid. De diskuteras mellan hovet och UD:s protokoll. Beslutet fattas gemensamt, men regeringen har sista ordet.
Kungen tycks av något skäl ha varit särskilt angelägen om att besöka Brunei, men om regeringen ansett besöket olämpligt hade det inte blivit av. Därmed delar regeringen ansvaret för debaclet. Statsministerns besked i går om att rutinerna för statsbesöken skall ses över förefaller vara välbetänkt.