Det blev ett oroande lättviktigt svar från statsministern på de mycket allvarliga frågor om segregation och utanförskap som aktualiseras av den tunga undersökning, producerad av Statistiska centralbyrån, som folkpartiet beställt och presenterade i söndags.
Den visar att antalet utsatta bostadsområden ökat i närmast explosionsartad takt under åren 1990-2002. 1990 fanns det tre bostadsområden som betecknades som utsatta. 2002 hade den siffran ökat till 136.
Kriterierna för när ett bostadsområde skall betecknas som utsatt är att sysselsättningen ligger under 60 procent, att färre än 70 procent av eleverna som lämnar grundskolan uppnått kunskapsmålen och att färre än 70 procent röstade i senaste valet.
Detta innebär att ett nytt "socialt landskap" har vuxit fram i Sverige, präglat av utestängning från arbetsmarknaden, bostadssegregation, bidragsberoende och maktlöshet.
"Växande klyftor" och "ökade orättvisor" är något som regeringen brukar vara mycket oroad över - i retoriken.
Att allt fler områden i Sverige hamnar i detta utanförskap är rimligen ett klockrent och potentiellt mycket farligt exempel på både "växande klyftor" och "ökade orättvisor". De problem som här aktualiseras förtjänar i allra högsta grad att tas på allvar.
Men hur reagerar statsministern? Han kastar sig över folkpartiet och klagar över att partiet gått emot förslag om att göra asylprocessen i flyktingpolitiken snabbare och avskaffa bidraget till eget boende för asylsökande.
Det är att göra det generande lätt för sig. Man kan, som folkpartiledaren Lars Leijonborg i en replik i går, underkänna resonemanget på rent formella grunder. Folkpartiets SCB-undersökning sträcker sig fram till 2002. De socialdemokratiska förslagen har kommit under denna mandatperiod, alltså efter den tidpunkten - och är alltså därmed irrelevanta som förklaring till läget.
Värre är att svaret speglar en djupt oroande idélöshet. Om Göran Persson verkligen tror att det skulle räcka med detaljjusteringar i asylprocessen och bidragssystemen för att klara problemet med utanförskapet är vi mycket illa ute.