Persson vilar på malätna lagrar
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Men dels är de unga arbetslösa inte så många, dels faller deras antal. Och när det blir högkonjunktur är det de unga som får jobb — inte de gamla.
Sådan ser den alltså ut den bild som kolporteras ut under valåret. Vad göras skall är allaredan gjort av vår allvisa regering. Alla borde, anar man, av pur tacksamhet nu sitta still i båten och inte störa den store tänkaren i Rosenbad med sin oro och
sina amatörmässiga funderingar.
Visdomsorden för dagen är att man bör vara "försiktig" med att "introducera ytterligare förslag". Vi börjar ju "få grepp" på arbetslösheten i allmänhet och ungdomsarbetslösheten i synnerhet.
Regeringen väljer att gå till val på att bagatellisera arbetslöshetens omfattning, gömma undan så många arbetslösa som möjlighet i andra statistiska kolumner — och i övrigt hoppas på att högkonjunkturen och lite plotter med bidrag och plusjobb skall skapa en optisk villa där tillfälligt fallande arbetslöshetssiffror skall förmedla intrycket av ett djupgående trendbrott.
Det är en verklighetssyn, eller snarare verklighetsflykt, som måste konfronteras och utmanas. Frågan är helt enkelt hur det kan komma sig att problemet enligt regeringens uppfattning är så litet — när så många ungdomar och företrädare för andra kategorier, invandrare inte minst, står utanför arbetsmarknaden?
En sak kan man vara säker på. Om rollerna vore ombytta, och socialdemokratin alltså var i opposition, skulle partiet aldrig godta en så snäv definition på arbetslöshet som man utnyttjar när man
sitter i regeringsställning.
Den enda arbetslöshet som socialdemokratin, under nuvarande maktförhållanden, godkänner som arbetslöshet är den s k öppna arbetslösheten — som det högtidliga målet är att pressa ner till 4 procent av arbetskraften.
Personer i arbetmarknadspolitiska åtgärder har ju någon form av sysselsättning om än så artificiell — och det gäller förstås i ännu högre grad alla de ungdomar som tvingas kvar i utbildningssystemet (med bland annat växande låneskulder som följd). Dessa kategorier är alltså inte arbetslösa enligt denna definition, präglad av advokatyr och bokstavskineseri.
Den rimliga definitionen på arbetslöshet, den som socialdemokraterna med all rätt skulle tillämpa mot en borgerlig regering, är att alla som inte arbetar trots att de både vill och kan är arbetslösa.
Med den definitionen finns det i dag, enligt centerpartiets beräkningar, 146 000 arbetslösa ungdomar. De, och övriga arbetslösa, erbjuds tusen plusjobb — en tillfällig insats av högst begränsad räckvidd, plus lite annat småplock i form av traditionell ams-politik: en skvätt utbildning här, en skvätt bidrag där.
För regeringen handlar det alltså om att hålla skenet uppe över valdagen. På andra håll — och så vitt man kan se långt in i socialdemokratin — är otåligheten dess bättre större. Det går inte en dag utan att nya idéer lanseras för att bekämpa arbetslösheten och sänka trösklarna för dem som står utanför arbetsmarknaden.
Allt är inte guld som glimmar bland de förslagen, men de speglar åtminstone en riktig ambition. Medan regeringen självbelåtet vilar vidare på de vid det här laget i sanningens namn ganska malätna lagrarna.