Dagen efter beslutet om nedläggning av Barsebäck 2 framträdde landets statsminister inför allt folket och talade och sade:
- Alla i Sverige måste inse att kärnkraftens tid är utmätt. Det är farligt att tro att den är evig till sin karaktär.
Nå, om nu kärnkraftens tid är "utmätt" får det onekligen sägas vara av visst intresse att från honom som bestämmer få preciserat vad detta uttryck mer exakt kan tänkas innebära. När är det, med andra ord, slut med kärnkraften i detta land?
Men se den gubben går inte. På den frågan vill Göran Persson alls inte svara. De politiker som före honom försökt sätta tidsgränser för kärnkraften har misslyckats, och själv vill han inte försöka. Till slut säger han med oskuldens rosor på kinden:
- Vi skall heller inte utesluta att de kärnkraftverk som finns kvar går att utveckla och förändra.
Å ena sidan är alltså kärnkraftens tid "utmätt", å andra sidan kan man tänka sig att kärnkraftverken går att "utveckla" och "förändra". Å ena sidan skall den gröna opinionen smekas medhårs, å andra sidan måste LO:s kärnkraftsanhängare få sitt. Ge med ena handen, återta med den andra. Fram och tillbaka. Hit och dit.
Eller, med andra ord, ett ganska representativt uttryck för konsistensen och den intellektuella stringensen i svensk energipolitik i nådens år 2004.
Ena veckan jublar miljöministern över att Ryssland ansluter sig till Kyotoprotokollet, som därmed kan träda i kraft. Nästa vecka bestämmer den rödgröna trio som utgör majoritet i energipolitiken att ett fullt fungerande och säkert kärnkraftverk skall läggas ner - och ersättas med en "bred introduktion" av naturgas, som bidrar till växthuseffekten som Kyotoprotokollet syftar till att minska.
Ena året läggs alltså Barsebäck 2 ner, som ett led i avvecklingen av den hemska svenska kärnkraften. Något eller några år senare skall det byggas en elkabel till Finland som gör det möjligt att importera kärnkraftsel från Finland och rent av Ryssland, som tydligen är mycket mindre hemsk än den svenska. Begrip den logiken, den som kan.
Sedan 1970-talet har vi hört fraserna om de miljörena alternativen. I varje fall sedan folkomröstningen 1980 har det varit Sveriges officiella politik att på alla sätt kratta manegen för alternativen. Ändå har inget hänt.
Nu visar det sig att naturgas är det realistiska alternativet. Undra på att Persson inte har så bråttom med att fortsätta avvecklingen.