Förväntningarna var skyhöga. Det skulle verkligen bli intressant att höra hur statsministern och ordföranden i landets största parti kommenterade ett katastrofalt valnederlag. Vad hade de gjort fel? Varför var valdeltagandet i vårt land lägre än i de flesta andra gamla medlemsländer i EU?
Vad som också bidrog till att höja förväntningarna var att just måndagen var moderaternas dag i Almedalen på Gotland. I alla tider har socialdemokraterna sett till att komma med någon stor nyhet just den dagen för att slå ut moderaterna i medierna.
Statsministern inledde sin presskonferens på Harpsund med orden: Ni ville träffa mig. Jag ville inte träffa er.
Det anslog tonen. Statsministern var trött, sur och synnerligen irriterad. Han ville bli respekterad för att han var konvalescent efter sin höftoperation men det hade han inte blivit, tyckte han. Att han alls ställde upp berodde på att Pakistans president Pervez Musharraf var på besök och att det därför var nödvändigt med en presskonferens.
Något nytt hade han inte att rapportera. Han ville inte kommentera socialdemokraternas valnederlag. Han tyckte inte att det var så stort jämfört med det förra EU-valet. Att 1999 års EU-val då betecknades som en katastrof var inget han gick in på. Eventuella åtgärder ville han diskutera internt i partiet först.
Värre var det med det låga valdeltagandet. Han citerade något han läst i tidningen om att folk inte trodde att EU-parlamentet hade något att säga till om och man därför röstade med dem som var emot EU. Sedan var det inte mycket mer.
Visst är det synd om Göran Persson som har ont och måste gå på kryckor. Men det är ju ändå inte huvudet som han skadat. Ingen kräver att han ska fara omkring och visa upp sig. Men det är väl ändå inte orimligt att han kommenterar valet för massmedierna. Han är ju trots allt inte sjukskriven.
Mycket talar för att Göran Perssons skäl att hålla tyst bara delvis är hans onda höft. Det förefaller ju som om han tycker att själva ämnet EU-valet och valnederlaget inte var så angeläget att kommentera, och det kan man kanske förstå.
Men han har på egen hand sett till att ge sig själv huvudrollen på den politiska scenen och då kan man inte bara krypa undan när det blir obehagligt. Också socialdemokraternas partisekreterare Lars Stjernkvist har varit påfallande tyst på senare tid.
Håller Göran Persson på att tröttna på politiken? Allt fler ställer sig den frågan, också i hans eget parti. Men problemet med en efterträdare är inte lättlöst, och det är svårt att tro att Göran Persson avgår vid partikongressen bara ett år före valet 2006. Kanske håller Göran Persson ända fram till valet. Men inte mycket längre, den saken verkar klar.