Perssons haveri

Först mästrade han tyskar och österrikare för att de ville införa övergångsregler för arbetskraftens fria rörlighet från EU:s tio nya medlemsländer. När bara några månader återstod till utvidgningen vände han plötsligt totalt. Numera är han för övergångsregler och mot s k "social turism". Tala om moraliskt och intellektuellt haveri.

Uppsala2004-03-11 00:00
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Det handlar förstås om statsminister Göran Persson. Tala om att bjuda med armbågen. Tala om oskickligt politiskt handlag. Och tala, inte minst, om att stryka främlingsfientliga fördomar medhårs.
Få av Göran Perssons motståndare på den svenska politiska scenen kan i dag mäta sig med statsministern i fråga om retorisk slagkraft och debattskicklighet. Men dessa kvaliteter är ingen garanti för att den moraliska kompassen alltid fungerar.
Ett första haveri inträffade när han alldeles i början av sin statsministerbana hyllade "stabiliteten" i den kinesiska diktaturen. Nu ser vi ännu ett när han smäller igen dörren i ansiktet på dem som skakat den kommunistiska diktaturens ok av sina axlar och nu vill ta steget in i det gemensamma europeiska huset, och röra sig fritt där.

Efter en period av intensiva kannstöperier kommer regeringen i dag att till riksdagen överlämna en skrivelse med förslag om övergångsregler på, minst, två år för arbetskraftens fria rörlighet från åtta av de tio nya EU-länderna.
Det finns alltså, enligt den ståndpunkt som regeringen funnit för gott att inta, en risk för att landet skall svämmas över av polacker, balter, ungrare, tjecker, slovaker och andra som dels kommer att stjäla jobben för hederliga svenskar, dels fiffla åt sig socialbidrag i stor omfattning — hur man nu tänkt sig att de skall kunna göra det samtidigt.

Finns det någon anledning till den typen av farhågor? Varken historisk erfarenhet eller aktuell forskning stöder dessa skräckscenarier.
Frankrike blev inte översvämmat av fattiga spanjorer och portugiser när deras länder blev medlemmar av EU på 1970-talet. Och aktuella undersökningar tyder på att högst en procent av befolkningen i de nya EU-länderna kan tänka sig att flytta på sig. Till Sverige skulle kanske 20 000 om året komma.

Den rimliga reflexen är, som centerledaren Maud Olofsson hedrande nog framhållit, att hälsa dem välkomna. Vi behöver redan invandring av ny och ung arbetskraft för att balansera befolkningens åldrande. Mycket snart
kommer vi dessutom att behöva mycket mer av sådan invandring.
Att då tala om "social turism" är, som utrikesminister Laila Freivalds framhöll i en tv-intervju härom kvällen, att "använda ett i sammanhanget mycket olämpligt uttryck".
Sverige vill ha en nära samverkan med de nya länderna i EU. Att förolämpa dem det första man gör är, milt talat, inte särskilt smart.
Läs mer om