Perssons vita fingrar
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Det var den hädiska fråga som med jämna mellanrum inställde sig vid den socialdemokratiska extra partikongressen i går, under Göran Perssons sista anförande som partiordförande.
Möjligen är det dock för mycket begärt att en avgående partiledare ska ägna sitt sista tal åt självrannsakan.
Vad Göran Persson hade att säga - med en talekonst som övriga partiledare har anledning att avundas honom - formade sig till en sammanfattning av hans politiska gärning där det, naturligtvis, finns mycket han kan känna berättigad stolthet över: Budgetsaneringen främst, men även ansträngningarna att baxa socialdemokratin i en mer miljövänlig riktning.
Plumparna i protokollet fick ingen plats denna dag, men bör ändå nämnas. Den tondöva hyllningen till den kinesiska diktaturens stabilitet - och de skamliga slappheterna om den "sociala turism" som hotade att översvämma Sverige från de nya EU-länderna.
Kan partiet, frågade sig Göran Persson alltjämt känna av stämningarna i folkdjupet, eller håller man på att få "vita fingrar" - som när hjärtat inte längre förmår att riktigt fullt ut pumpa blodet runt i kroppen? I den frågan fanns en glimt av socialdemokratins oro för framtiden. Hur länge håller rottrådarna till det proletära ursprunget för denna koalition av hårdkokta politiska makthavare och maktspelare?