''Pilatusfasoner'' i energipoltitiken
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Men kvar finns alltjämt samarbetet med socialdemokraterna och vänsterpartiet inom energipolitiken. För på detta enda sakområde utgör ett av partierna i Allians för Sverige en av beståndsdelarna i det parlamentariska underlaget för regeringens politik. När miljöpartiet betackade sig för socialdemokratins sällskap var centern redo att ställa upp.
Detta kunde väl sväljas med en viss resignerad fördragsamhet när Alliansen ännu inte fanns. Men när nu centern ingår i ett organiserat och målmedvetet samarbete med de övriga borgerliga partierna, vars uttalade syfte är att överta regeringsmakten, framstår den kvarvarande energipolitiska bindningen till regeringen allt mer som en absurditet.
Antag att de borgerliga vinner valet — utsikterna är ganska goda. Hur tänker centern då hantera situationen? Samarbete med de övriga borgerliga partierna i alla frågor utom energipolitiken? Skall partiet kanske degradera sig till socialdemokratins (och vänsterpartiets) energipolitiska spjutspets i en kommande regering?
Man behöver bara ställa frågorna för att inse i vilken politiskt omöjlig situation centern skulle hamna.
Till det kommer det sakligt betänkliga i den nuvarande centerlinjen, som förre kd-ledaren Alf Svensson påminde om i en väl genomarbetad debattartikel i Svenska Dagbladet härom dagen.
Alf Svensson påminner om de klena marginalerna i den svenska energipolitiken, även om just 2005 råkade bli ett bra år för både vattenkraften och kärnkraften, som möjliggjorde export av 7,2 terrawattimmar, eller 5 procent av produktionen.
Mer normala år klarar varken Sverige eller Norden sin elförsörjning utan import. Alternativet med vindkraft och energisparande, som regeringen förordar, räcker inte. Vindkraften svarade i fjol för 0,5 procent av elförbrukningen — och även om insatser för energisparande och effektivare energianvändning inte skall föraktas räcker de inte på långa vägar för att parera den stigande efterfrågan.
Den bistra sanningen är att ett huvudalternativ till olja och gas — som inte bara är miljömässigt förkastliga energislag utan också politiskt riskabla — för den tid som låter sig överblickas är kärnkraft. Efter den i sak högst diskutabla avstängningen av Barsebäcksverket bör inga ytterligare svenska kärnkraftverk stängas av. Det är ju också regeringens politik, tydligt demonstrerad i beslutet att tillåta höjning av effekten på de kvarvarande svenska kärnkraftverken — även om man saknar kurage att öppet stå för den.
Som Alf Svensson påpekar är det "pilatusfasoner"som den politiska majoriteten
nu sysslar med i energifrågan . Man tvår sina händer och överlåter i praktiken åt näringslivet och kraftbolagen att på olika sätt säkra tillgången på energi.
Alliansen måste kunna bättre. Centern behöver ta ett sista steg upp på fast mark — och göra upp med de övriga allianspartierna om energipolitiken.