Pojken med guldbyxor
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Till satsningen öronmärker reger-ingen 120 miljoner kronor. Polis och åklagare ska dock inte behöva bekymra sig över några ekonomiska begränsningar i sin kamp, låter justitieminister Thomas Bodström hälsa. Det är valår i år.
Justitieministern slår fast att dagens polis- och åklagarorganisation inte är anpassad till de nya utmaningar som den grova organiserade brottsligheten innebär. Polismyndigheterna har arbetat ur ett alltför lokalt perspektiv och inte alltid samverkat över distriktsgränserna, menar ministern.
Detta måste utan tvekan betraktas som ett mycket allvarligt problem. Självfallet är en förutsättning för effektivt polisarbete att det utvecklas i takt med att den organiserade brottsligheten tar sig nya former. Frågan är dock om pengar löser problemet.
Thomas Bodströms populistiska uttalande om att inga ekonomiska begränsningar ska råda får naturligtvis inte tolkas bokstavligt. Som alla vet fattas det alltid pengar och det är just i frågan om prioriteringar mellan olika områden som politiken spelar en viktig roll. Därför hade det varit lämpligt om justitieministern hade varit tydligare på den punkten: Vad ska polisen prioritera och på vilken annan verksamhets bekostnad ska prioriteringarna ske?
Även om tanken med den nya enheten är att den ska samarbeta med landets mindre polisdistrikt, innebär satsningen onekligen en centraliser-ing av polisarbetet. Frågan om för- och nackdelar med centralisering och decentralisering har alltid varit het inom polisen. En rimlig utgångspunkt måste ändå vara att polisarbete måste ske på flera fronter samtidigt — både lokalt och nationellt och att det måste råda en klar ansvarsfördelning nivåerna emellan.
Polisens lokala arbete är en förutsättning för effektiv brottsbekämpning. Kännedomen om de lokala förhållandena är ofta avgörande både för lyckade brottsutredningar och för preventiva insatser. Det är genom lokalt arbete som
till exempel unga på glid tidigt kan fångas upp för att inte fortsätta sin brottsliga bana.
Samtidigt ställer den grova organiserade brottsligheten, precis som Thomas Bodström säger, nya och tuffa krav på polisarbetet. I Storbritannien har man valt att lägga hela ansvaret för kampen mot den grova organiserade brottsligheten på en nationell enhet. Kanske är detta en bättre lösning än den oklara ansvarsfördelningen mellan den lokala och den nationella polisen, som justitieministerns förslag innebär. Kanske är Bodströms nya enhet i själva verket ett steg mot en nationell enhet med större befogenheter.
Avgörande för framgångsrik brottsbekämpning är klara mål och en klar ansvarsfördelning, snarare än pengar. En kombination av mycket pengar och brist på mål är ofta mer förödande än kombinationen av knappa resurser och tydliga mål. När man lovas obegränsat med pengar krävs nämligen inga genomtänkta prioriteringar.