Politisk juridik?
Efter 35 år ser det ut som vi äntligen skulle få en debatt om de svenska grundlagarna. Regeringen vill inleda samtal. Samordningsminister Pär Nuder ska ta emot partiledarna en och en för att diskutera eventuella förändringar av grundlagen.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Riksdagens majoritet har en gång begärt en utredning om en författningsdomstol, men regeringen har struntat i det. Men nu är det alltså dags. Trots att Pär Nuder säger nej ska frågan diskuteras, men man kan ju ana hur det kommer att sluta.
Folkpartiet, som länge och ihärdigt krävt en författningsdomstol, motiverar sitt krav med att individens rättigheter måste värnas mot politisk klåfingrighet och populism. De svens-þd>ka domstolarna har i dag rätt att pröva lagar, men den rätten utövas nästan aldrig.
Tanken på en domstol som prövar om regering och riksdag överträder sina befogenheter är tilltalande. Lag och rätt ska råda. En stark regering kan behöva en motvikt. Makten ska balanseras.
Men hur ser det ut i praktiken? Det mest kända exemplet är USA:s högsta domstol. Länge dominerades den av liberala domare, som spelade en avgörande roll när USA började avskaffa den formella rasdiskrimineringen. Det var Högsta domstolen som såg till att svarta studenter fick tillträde till alla skolor och universitet.
Men numera är allt fler domare starkt konservativa. Ett mycket uppmärksammat domslut på senare tid var att ge George W Bush segern i det förra presidentvalet, trots att den avgörande rösträkningen i Florida lämnade mycket övrigt att önska.
Problemet är att en författningsdomstol kanske inte består av dessa upphöjda opolitiska idealister som man skulle önska. En konservativ amerikansk president utnämner konservativa domare.
Med tanke på hur den socialdemokratiska regeringen brukar använda sin utnämningsmakt är det lätt att föreställa sig att den skulle utnämna ordentligt förankrade partikamrater till domare i författningsdomstolen. Och för att motverka detta skulle säkert en eventuell borgerlig regering se till att utnämna domare som balanserar åt andra hållet.
Därmed skulle de problem som författningsdomstolen skulle lösa i stället förvärras. Domstolen skulle bli ett offer för blockpolitiken och dess domslut ifrågasättas. Ensidigheten i svensk politik skulle förstärkas.
Socialdemokraternas argument mot en författningsdomstol är helt andra. Pär Nuder understryker särskilt att en författningsdomstol skulle förändra balansen mellan riksdagen och domstolarnas makt. Juridiken skulle ta över det demokratiska inflytandet. Det argumentet är inte hållbart. Tanken med en författningsdomstol är ju att den skulle stoppa överträdelser, alltså när politiken går för långt och inskränker individernas rätt. Men socialdemokraterna ser inte den problematiken.
Det socialdemokratiska tänkandet utgår från att politiken, alltså regeringen, alltid har rätt så länge som den är demokratiskt förankrad. Det är ett farligt argument. Men det bör bemötas med motargument, inte med en författningsdomstol.