Det har snart gått tre decennier sedan Socialdemokraterna förbjöd statsbidrag till förskolor som drevs i aktiebolagsform, den så kallade Lex Pysslingen. Och det har gått två decennier sedan den borgerliga regeringen 1992 rev upp lagen och öppnade för alternativ i välfärden. Den senaste tiden har det varit uppenbart att delar av S, och LO, längtar tillbaka till tiden när offentligt var offentligt och privat var privat, den ”rena” tiden.
Widar Andersson, chefredaktör för Folkbladet (S) skriver om denna renhet i sin kommentar (25/10) till alla som drivit på om ett vinstförbud för välfärdsföretag: ”Här är det allt eller inget som gäller … Efter mer än 6 år i opposition börjar den forna identiteten att flagna i kanterna. Längtan efter ideologisk ”renhet” växer sig starkare på pragmatismens bekostnad.”
Därför har det varit märkligt tyst sedan i fredags då partistyrelsen slog fast att det blir inget tak för vinsterna i välfärden, i stället vill man ha krav på kvalitet och insyn i bolagen. Visst har det muttrats här och där om att detta ”inte är tillräckligt”. Men ingen har blåst till strid och krävt ett avgörande på den kommande kongressen. Vilket är oväntat med tanke på de skarpa uttalanden som gjorts av flera S-distrikt den senaste tiden.
S-ledaren Stefan Löfven satte ned foten i fredags, och slog fast att ett vinstförbud är ”att göra det enkelt för sig”. Pressträffen efter styrelsebeslutet var en uppvisning i det som Widar Andersson efterlyst, en återuppväckt pragmatism i partiet. Det har i Sverige ”blivit en del av kvaliteten i välfärden att kunna välja. Och vi vet att kundnöjdheten är högre i privat driven förskola, skola och sjukvård”, enligt partiledningen.
”Mycket klokt”, utropade Robert Noord (S), kommunalråd i Haninge och en av de främsta förespråkarna för valfrihet, på sin blogg. Han och många andra S-företrädare med förankring i verkligheten har känt sig tillbakatryckta under Håkan Juholts ordförandeskap och under den första tidens vakuum med Stefan Löfven vid rodret.
Skattebetalarna vill ha välfärd av god kvalitet och de vill kunna välja utförare. Det är inte rimligt att storkoncerner ska kunna göra vinst genom att tumma på kvaliteten, men det är heller inte rimligt att stänga tusentals välfungerande företag som tillför stora värden i välfärdssektorn.
Stefan Löfven visar ledarskap. Karl-Petter Thorwaldsson, LO:s ordförande, framstår som förloraren trots att han säger att man ”mötts på halva vägen”. Men vinstförbud är vinstförbud, eller ”non profit” som LO sagt. Det finns inget halvt vinstförbud, vad än Thorwaldsson säger. Sista ordet är kanske inte sagt ännu – och det återstår en del arbete kring detaljerna. Men första ronden har gått till Löfven, eller snarare till alla brukare av välfärdstjänster.