Det är mot denna bakgrund avskyvärt att president Bush genomdriver en lagstiftning som i praktiken ställer det demokratiska USA vid sidan om Genèvekonventionens bestämmelser om behandling av fångar. Lagen ger presidenten möjlighet att förbehålla sig rätten att anpassa förhörsmetoder till vad som i ett visst sammanhang bedöms befogat.
I praktiken öppnar detta för CIA att helt lagligt använda brutala förhörsmetoder. Bland de förhörsmetoder som nu sanktioneras kan nämnas att fångar får utsättas för stark nedkylning, att fångar i ett dygn kan tvingas stå rakt upp och ned med fastkedjade armar, att fångar får påverkas med starka ljus- och ljudeffekter samt att de under lång tid kan tvingas vara vakna.
En förhörsmetod som tidigare använts av CIA sägs dock inte längre vara tillåten. Det rör sig om det s k "vattenbordet". Med fången fastspänd uppe på ett bord häller man vatten in i hans näsa, vilket ger en känsla av att drunkna.
Man kan fråga sig varför förhörsledare, som först håller fångar vakna i dygn, kyler ner dem tills de löper risk att dö och därefter kedjar dem med utsträckta armar under något dygn, skulle låta sig nöjas med detta. Är det inte naivt att tro att inte ännu mer förnedrande och plågsamma metoder skulle användas av dem som redan upplever sig ha både lagens och presidentens stöd att använda de metoder som ovan beskrivits?
Det är förvånande att presidenten får gehör i kongressen och lyckas tysta protesterna från ett antal republikanska senatorer, bland dem senator McCain, som själv var krigsfånge i Nordvietnam och då utsattes för tortyr. Skälen är flera. Det första är de förestående kongressvalen som kräver att republikanerna sluter leden. Administrationens agerande präglas av desperation över läget i Irak och i Afghanistan.
Det är uppenbart att man har förlorat kontrollen och att situationen i båda länderna förvärras, dag för dag. Det är därför nödvändigt, så gott man nu kan, att maskera sanningen åtminstone över valet. Man kan förmoda att påtryckningar på enskilda senatorer rymmer hela skalan av löften, belöningar och hot som närmar sig ren utpressning.
Men allt bygger förstås på att det finns ett stöd hos väljarna. Det stödet växer ur den rädsla som administrationen medvetet underblåst hos sina medborgare. Efter den 11 september 2001 har det varit lätt att skapa skrämmande fiendebilder och underblåsa krigsstämningar. Nu upptäcker allt fler amerikaner att USA:s politik skapar fler faror än den avlägsnar.
Den amerikanska administrationens agerande står i strid mot allt vad som kan kallas humanism och ett rättssamhälles krav. En moralisk gräns har överskridits och all anständighet är undergrävd av lögner och en maktpolitik som står i de amerikanska oljebolagens tjänst. Ingen av oss andra, vare sig vi är amerikaner eller européer, har något att vinna på den politik som George W Bush bedriver. Han och hans administration utgör i stället en belastning för hela den västliga kulturen.
Med vilken rätt kan vi nu kalla oss företrädare för mänsklig värdighet och humanistiska världen? Hur skall vi klara av att föra den alldeles nödvändiga dialogen med moderata muslimer om en gemensam framtid, när vår mäktigaste företrädare avrättar dömda fångar, torterar fångar från andra nationer och med en väv av lögner motiverar att man startar ett angreppskrig? Med vilken styrka kan vi nu kräva att svenska soldater, som tjänstgör tillsammans med amerikaner i Afghanistan, skall behandlas enligt Genèvekonventionen om de tas till fånga?
Det är en skam att Sverige och EU tiger om dessa frågor som rör själva kärnan i vår västerländska kultur. Det är hög tid att vi alla tydligt, högt och klart tar avstånd från den amerikanska administrationens politik.
Det finns ingen anledning att vi låter oss fösas som får in i en katastrofal konflikt med den muslimska världen. Inte heller att vi tysta och tigande bevittnar en amerikansk utrikespolitik som om och om igen visar sig sakna även det
ringaste mått av anständighet.
Bo Pellnäs | Överste av första graden och fristående kolumnist i UNT