Pressad akademi
LEDARE Utredningsförslaget till ny doktorandutbildning som i dagarna har presenterats har döpts till "En ny doktorsutbildning kraftsamling för excellens och tillväxt". Frågan är dock om utredningens förslag skapar något utrymme för verklig excellens?
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Den som ändrar sin studieinriktning eller vill omskola sig kan inte längre få studiemedel utöver de tolv terminer som alla är garanterade. Doktoranderna måste klara av sina studier enligt en fyraårsplan oavsett ämne och inriktning. Till detta kommer en kraftig skärpning av återbetalningsreglerna för studielån som resulterat i att alltfler svenskar hamnar hos kronofogden på grund av sina studieskulder.
Sammantaget har förändringarna gjort det betydligt svårare och kostsammare för studenter att pröva sig fram i sin utbildning, att välja udda ämnen eller bredda sig. Detsamma gäller för forskarstuderande som i stället för att satsa på kreativ och nydanande forskning helst ska veta vilka resultat de kommer att nå redan innan de påbörjar sin forskning. Tyvärr innebär doktorandutredningens förslag ytterligare steg i denna riktning.
Doktorandutbildningen ska kortas till tre år samtidigt som en tvåårig magisterexamen införs. Denna idé är inte oproblematisk. I praktiken innebär den nämligen att finansieringen av ett år vältras över på studenterna. Förslget innebär att det krävs fem års studier för att få ut en magisterexamen. Detta medför att studenten mycket tidigt måste bestämma sitt yrkesval. Utrymmet för felval blir minimalt liksom möjligheten att komplettera sin utbildning med exempelvis språkstudier. Ambitionen att bryta den sociala snedrekryteringen till högre utbildning lär heller knappast gynnas av förslaget.
Det är även svårt att se hur forskarutbildningen skulle förbättras av att förkortas till tre år. Den nya magisterexamen kommer inte att kunna kompensera för den kortare forskarutbildningen eftersom studenten på det stadiet inte vet om hon kommer att bli antagen till doktorsutbildningen. Det är då knappast strategiskt att inrikta sig på ett smalt och specialiserat avhandlingsämne.
Till utredningens mer positiva förslag hör kravet på ett mer öppet och formellt utlysande av doktorandtjänster samt förslaget att inrätta nya tjänster för nydisputerade doktorer.
De mer genomgripande förslagen är dock problematiska. Det förefaller finnas en bristande insikt i att forskning och utbildning bygger på en prövande och nyfiken inställning.
God forskning innebär ett risktagande som bara är möjligt om man ibland, och utan att det får ödesdigra konsekvenser, tillåts begå misstag. Nydandande forskning kan inte kommenderas fram enligt en fastställd tidsplan, den måste få ta sin tid.
Faktum är att de länder som givit sina studenter och forskare störst frihet också erhållit det bästa resultatet av sina satsningar på forskning och utbildning. Det är ett faktum som regeringen bör beakta när man tar ställning till doktorandutredningens förslag.