Pressfrihet bara i väst?
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Men det som är fel tänkt blir inte riktigare för att felet upprepas av många. I detta fall är felet dessutom tredubbelt.
Det första felet gäller uppfattningen av pressfrihetens innebörd. Pressfrihet betyder inte att allt som går att publicera också måste publiceras — pressfrihet betyder att varje redaktion fattar sina egna
publiceringsbeslut utan att styras av statlig eller annan förhandsgranskning. Att ha en annan åsikt än Jyllands-Posten om det lämpliga i att publicera Muhammedteckningarna betyder inte att man är mot pressfriheten utan att man har andra grundvärderingar för sina publiceringsbeslut.
Det andra felet gäller tron att pressfriheten är självklar i västvärlden. Det är den inte alls. Vår tids demokratiska politiska ideologier förutsätter givetvis pressfrihet och har till stor del utvecklats i västvärlden — men det har också de politiska ideologier som motsätter sig demokrati och därmed också frihet för press och andra medier. Diktaturer i andra delar av världen har ofta — ja, nästan alltid — inspirerats av odemokratiska ideologier som hämtats från väst.
Det tredje felet handlar om bilden av världen utanför Europa, Amerika och Australien. Förvisso finns där ett stort antal diktaturer — precis som det har gjort i Europa och Latinamerika under 1900-talet. Men i dessa diktaturer finns också oppositionella som kräver fri press och fria medier — som en del i kraven på en övergripande demokratisering av samhället.
Så sent som i tisdags krävde 13 kinesiska akademiker och tidigare politiska förgrundsfigurer i ett öppet brev i Hongkongtidningen South China Morning Post ökad yttrandefrihet i landet. Bland undertecknarna fanns en f d sekreterare till Mao Zedong och en tidigare chef för den officiella nyhetsbyrån Nya Kina. En annan undertecknare, den tidigare propagandachefen (!) Zhu Houze, säger i en kommentar att fri information och fri åsiktsbildning är nödvändigt för Kinas fortsatta utveckling.
I detta har han säkert helt rätt. Och han har en stor gräsrotsrörelse av yngre och välutbildade kineser bakom sig. Många av dem har bloggar på internet som regimen givetvis försöker stänga och blockera. De västerländska företagen Google och Yahoo har medverkat till detta och därmed effektivt dementerat föreställningen att yttrandefrihet är självklart i västvärlden.
I veckan som gick kunde man läsa i en rad svenska tidningar om Hossein Derakshan, "medborgarjournalist" från Iran som driver en av världens mest välbesökta bloggar med ca 7 000 träffar per dygn. Derakshan lanserade bloggtekniken i sitt hemland år 2001 genom att skriva i de reforminriktade tidningar som faktiskt kunde utkomma och genom att praktiskt hjälpa folk att bygga datorer och skaffa rätt utrustning.
Till Dagens Nyheter sade Derakshan i måndags att Muhammedbilderna var "en önskedröm" både för konservativa krafter i den muslimska världen och för främlingsfientliga krafter i väst. Tryckfriheten beskrev han som ett universellt värde som självklart måste försvaras.
I dag lär det finnas kring 700 000 bloggar i Iran, både på persiska och engelska och stora delar av landets snabbt växande yngre befolkning har tillgång till internet. Bloggarna har hittills i stort sett fått vara i fred från regimens sida. I stället har
man koncentrerat sig på att stänga reformistiska tidningar. Det är lättare och ger kanske en illusion av att man upprätthåller en kontroll över den yngre generationens tänkande som man i själva verket redan har förlorat. Den som tror att unga muslimer avfärdar yttrande- och tryckfrihet som ett uttryck för "västlig" imperialism borde fundera länge över Iran.
Men världen utanför västvärlden består också av länder där yttrande- och tryckfrihet länge respekterats också av den politiska ledningen. Indien har en sjättedel av jordens invånare och har varit en demokrati med fria val och fri debatt ända sedan frigörelsen från det brittiska kolonialstyret.
Förklaringen till demokratin i Indien är nog inte i första hand det brittiska inflytandet utan Indiens egen långa historia av tolerans mellan olika religioner och tänkesätt. En utveckling mot diktatur framstår som mycket osannolik — Indira Gandhi försökte med ett tillfälligt undantagstillstånd vid mitten av 70-talet och röstades bort.
"Civilisationernas kamp" är ett hjärnspöke. Men kampen mellan dem som är för och emot demokrati och yttrandefrihet förs i alla civilisationer.