Prillig pristagare
Harold Pinter är utan tvivel en framstående dramatiker. Det är detta faktum och inte hans politiska åsikter som är orsaken till att han fått Nobelpriset.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Pinter nöjer sig inte med att hårt kritisera USA:s krig i Irak. Han likställer USA som land med Nazi-Tyskland och har jämför Madeleine Albright, Clintons utrikesminister, med Hitler. Sådant säger inte normalt funtade USA-kritiker.
Pinter är upprörd över att Slobodan Milosevic ställts inför FN:s krigsförbrytartribunal i Haag. Normalt betyder sådana uttalanden att man vägrar att tro att de förbrytelser som Milosevic anklagas för ens har ägt rum. Jämförelsen mellan Pinter och den svenska tidningen Ordfront som förra året gav spridning åt exakt dessa konspirationsteorier och tvingades backa hela vägen är ofrånkomlig.
I fredagens radiodebatt försökte Göran Greider få lyssnarna att tro att Pinter inte alls var förvirrad eller bisarr utan helt enkelt en konsekvent vänsterintellektuell som vågar säga det som etablissemanget inte vågar. Konsekvensen blir att "etablissemanget" — regering, riksdag, internationella ledare som kritiserat Bush etc — i verkligheten anser att Madeleine Albright är nazist och att massakern i Srebrenica hittats på av offren men inte riktigt vågar säga det rent ut.
Inte ens Greider kan tro något sådant. Men Pinter anses vara "vänster" och måste försvaras, oavsett vad han har sagt. Vad är det för torftigt vänsterbegrepp — att automatiskt vara "för" allt som tycks vara "emot USA"? Borde det inte vara en hederssak att stå för några egna positiva värden? Mänskliga rättigheter till exempel?