Priset för att få uppmärksamhet
Politiska partier måste få uppmärksamhet. Utan uppmärksamhet vinner man inte de väljare som är nödvändiga för att man ska kunna påverka samhället. Men om strategin för att få uppmärksamhet leder till att det viktiga man vill säga dränks i buller från någon sidoarena är inte mycket vunnet. Folkpartiet riskerar i dag att försätta sig i just den situationen.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
I det programförslag som en arbetsgrupp inom partiet lade fram i onsdags är ett av huvudinslagen en strategi för egenmakt genom ägarspridning och nyföretagande. Ett av de mest kreativa förslagen är att skapa "solidaritetsbanker" som kan ge räntefria lån för den som genom egna projekt vill bryta passivitet och utanförskap, en idé som redan haft framgång inom biståndspolitiken.
Sådana förslag borde i sig vara tillräckligt intressanta för att väcka uppseende. Men någonstans brister tydligen tilltron till sakpolitikens förmåga att göra intryck inom folkpartiets ledning.
Kravet på språktest för medborgarskap slängdes in i integrationsprogrammet 2002 strax före publiceringen — något starkt samband med förslagen i övrigt hade det inte. Inte heller var det särskilt viktigt — självklart är det lättare att komma in i det svenska samhället om man talar landets dominerande språk och de flesta som vill stanna i Sverige lär sig svenska självmant. Språktest kan man ha eller vara utan men ingen lär kunna hävda att testet i sig har någon avgörande betydelse.
Ändå kom nästan hela debatten om programförslaget att handla om denna "icke-fråga". Den skapade säkert ett intresse som gjorde att kunskapen ökade om vad folkpartiet tyckte i andra frågor — skolan tycks ha varit särskilt viktig — men kunskapen om vad partiet tyckte om integrationen blev knappast större.
Nu tycks en repris vara på väg — om inte kritiken i riksdagsgruppen hejdar processen. Förslaget att utländska medborgare som döms till fängelse i minst två år, eller döms till fängelse tre gånger, automatiskt också ska dömas
till utvisning har marginell betydelse — utvisning av grova brottslingar utan svenskt medborgarskap förekommer redan och arbetsgruppen konstaterar själv att en utvisningsdom ofta inte kommer att kunna verkställas av humanitära skäl.
Ändå uttrycker man sig som om man föreslår en dramatisk förändring och använder ett språkbruk där utländska medborgare beskrivs som om de vore "gäster" i stället för människor som utövar rättigheter som liberaler alltid velat slå vakt om. Parallellen till diskussionen om "övergångsregler" för ett år sedan är tyvärr tydlig. Och givetvis uppstår en debatt om huruvida partiet gör skillnad på folk och folk, medan programförslagets väsentliga punkter dränks i bullret.
Möjligen gör ledande personer i folkpartiet en riskabel övertolkning av valresultatet 2002. När tidsandan i decennier sagt att det är fel att ställa krav, t ex i skolan, var det befriande att folkpartiet påminde om nödvändiga krav på kunskaper och arbetsro. Språktestet kom med som ett extrainslag. Hade det inte mer eller mindre avsiktligt vantolkats av en del debattörer så hade det förmodligen snabbt försvunnit igen.
I stället tycks många inom folkpartiets ledning ha dragit slutsatsen att vantolkningarna bara var bra eftersom de skapade uppmärksamhet och bidrog till bilden av fp som ett parti som vågade uttala obekväma sanningar. Det är lätt att tänka sig just sådana överväganden bakom "utvisningspunkten" i det nya programförslaget.
Men samma effekt kan också beskrivas som att man låser fast debatten i en väsentlig sakfråga vid mer eller mindre falska tillvitelser som sedan besvaras i upprört tonläge. Det finns säkert en term i den politiska marknadsföringens teoribok för en sådan strategi, men det gör inte saken bättre. Den nödvändiga debatten om integration och utanförskap riskerar att kortslutas.