Niclas Malmbergs återinträde på miljöpartiets kommunalrådspost skedde inte precis obemärkt. I en intervju i förra lördagens UNT återupplivade han tanken på så kallad gåfartszon i Uppsalas innerstad. Inom ett område som omfattar avsevärda delar av stadskärnan skall bilar tillåtas men då med en maxhastighet av 10 km i timmen.
Malmbergs tanke fick stöd av kommunstyrelsens ordförande Lena Hartwig (s) vilket var logiskt eftersom kommunstyrelsen redan i början av förra året fattade ett principbeslut om gåfartszon. Malmberg anförde i intervjun ett exempel från Arboga där gåfartszon "fungerar väl".
Malmbergs utläggning var ju inte särskilt väl ägnad att vinna Uppsalaborna. Var och en såg sig förmodligen köra Volvon på Östra Ågatan och med möda hålla sig på det obefintliga 10-strecket - för att sedan bli bötfälld av polisen för att man kört i 12 km i timmen. Och kritikerna har också anfört vad viss trafikforskning visar: utsläppen blir inte mindre om man kör i 10 km i timmen utan snarare större.
I själva verket handlar ju idén om att begränsa biltrafiken i innerstaden så långt det går. Bara undantagsvis skall man i framtiden kunna åka bil på Östra Ågatan och andra gator i stadskärnan. När man väl gör det skall man åka sakta, i krypfart. Om det sedan går i 10 eller 20 km i timmen är ju inte så intressant. Huvudsaken är att det är de oskyddade trafikslagen, dvs gående och cyklister, som har företräde. Det hade varit en fördel om Malmberg hade gått lite mera psykologiskt till väga när han lanserade sin idé.
Den stora frågan är nu om tanken på en stadskärna där bilar bara undantagsvis får framföras är en bra idé, om den går att förverkliga och vilka nya problem detta i så fall skulle medföra.
Att Uppsalas innerstad inte är gjord för motorfordon är uppenbart. De trånga gatorna var på sin höjd lämpliga för häst och vagn och gående när det en gång begav sig. De stora tunga bussarna, lastbilarna och personbilarna inte bara bullrar och släpper ut avgaser, de kräver också utrymmen som kunde användas på bättre sätt. Samtidigt skall stadskärnan vara ett levande centrum där människor rör sig större delen av dygnet, där handel, kultur och krogliv blomstrar. Frågan är bara i hur hög grad denna levande innerstad bygger på förutsättningen att det skall vara fritt fram för bilar. Handeln hävdar med emfas att stadskärnan dör ut om man inte kan ta bilen dit. Men handen på hjärtat: Celsiuspromenaden eller Forumtorget en lördagsförmiddag ger ju inte direkt något dött intryck. Tvärtom råder ett myller av människor som just ser ut att handla.
Totalstopp för bilar av något slag är ju inte något önskvärt. Taxi måste kunna ta sig in i innerstaden liksom varutransporter, handikappfordon osv. Men de som inte måste ta sig fram med bil borde kunna ställa bilen utanför stadskärnan - eller i något av innerstadens parkeringsgarage. I övrigt måste kollektivtrafiken rustas upp så att det blir naturligt att ta bussen in till stan.
Handeln flyttar ut och blir externhandel, klagar nu handelns företrädare. Det är inte givet. Handeln blomstrar ju inte bara på Uppsalas gågator utan på gågator som Drottninggatan i Stockholm, Adelsgatan i Visby liksom i många städer med Uppsalas karaktär utomlands. Och det är inte uteslutet att dagens trafikkaos i själva verket gör att många väljer externvaruhusen framför att försöka ta sig fram med bil till innerstaden.
Det går inte att fortsätta som hittills. Möjligheten är stor att stadskärnan skulle bli ännu mer attraktiv och lockande om den blev fredad från den värsta motortrafiken.