Problematisk försäkring

Uppsala2005-05-15 10:10
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Rörelsen går i otakt om föräldraförsäkringen. Finansminister Pär Nuder ignorerar LO:s, det socialdemokatiska kvinnoförbundets och den specielle utredaren Karl-Petter Thorwaldssons bestämda
åsikt att föräldraförsäkringen ska bli mer rättvis än vad den är i dag.
Island står för den önskade modellen, en tredelad försäkring där en tredjedel går till mamman, en till pappan och en som föräld­rarna själva får fördela. Nuder tycker att den nuvarande fördelningen, där två månader är vikta åt vardera föräldern och resten får fördelas fritt, är tillräcklig. Det är föräldrarnas sak att bestämma över vem som ska vara hemma med barnet, anser han.

Irritationen över Nuders uttalande har inte låtit vänta på sig. LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin säger harmset att den tredelade modellen kommer att öka pappornas uttag av föräld­raledigheten. Och så
är det bra för barnen och för jämställdheten, menar hon.
Problemet är bara att landets föräldrar inte delar LO:s och Thorwaldssons uppfattning utan mera lutar åt finansministerns åsikt. Föräldrarna vill välja själva.

Föräldraförsäkringen är ett svårlöst problem inte bara för arbetarrörelsen utan för samhället i stort.
Överlåter man helt åt föräldrarna att fördela försäkringen tar mammorna ut den största delen och jämställdheten mellan kvinnor och män i arbetslivet befästs.
Styr staten helt och hållet blir det föga utrymme över till lösningar som går utöver den av samhället tillåtna normen. Någon valfrihet eller anpassning efter den individuella familjen blir det inte tal om.
Hittills råder det en viss förvirring i diskussionen eftersom man inte kan enas om vilken part som är viktigast i försäkringen.
Lyssnar man till LO-ordföranden kan man tro att föräldraförsäkringen i förs­ta hand är ett instrument att öka jämställdheten för kvinnor, medan andra anser att det är barnet som är viktigast.

Det är märkligt att det inte går att föra ett vettigt resonemang om hur de minsta barnen ska tas om hand så att deras start i livet blir så bra som möjligt.
Det bästa vore att staten markerar sin uppfattning att föräldrarna har ett jämnt fördelat ansvar för sitt barn — men att föräldrarna ändå själva får disponera tiden.
Kampen för jämställdhet får föras med andra instrument.
Läs mer om