Professorer och meriter

Uppsala2004-01-16 15:10
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Strider kring akademiska tjänstetillsättningar kan ibland framstå som svårgripbara för en utomstående — men är ibland också viktiga i ett större principiellt perspektiv.
I idealfallet ska konkurrensen om t ex en professur stå mellan två eller flera kandidater som alla i och för sig har goda meriter. Även om det kan vara ytterligt svårt att bedöma olika personers kvalifikationer objektivt och rättvisande så kan man aldrig bortse från meriterna när beslut fattas.
För ett par år sedan bröt historisk-filosofiska lärarförslagsnämnden vid Lunds universitet mot denna regel genom att vägra ge en professur i historia till den mest kvalificerade sökande, Kristian Gerner som då var professor i Uppsala. En intrig rullades upp där ett antal personer enats om att Gerner skulle tillvitas diverse märkliga ståndpunkter, allt i syfte att få honom att framstå som olämplig för tjänsten. Historien slutade med att rektor
Boel Flodgren körde över nämnden och utsåg Gerner ändå.

Nu ifrågasätts en professorstillsättning i turkiska språk i Uppsala med argumentet att den person, Eva Csató-Johanson, som utsetts saknar de nödvändiga meriterna. Som framgår av en nyhetsartikel i UNT den 10 december och i ett inlägg på UNT-debatt den 13 januari konstaterar två andra sökande bl a att Csató-Johanson saknar doktorsexamen. Besluten i tjänsteförslags- och fakultetsnämnderna var inte heller eniga.
Man måste inte ha disputerat i ett ämne för att bli professor. Men om en odisputerad person ska slå ut andra sökande med obestridliga meriter och fullgjorda examina så bör det finnas starka skäl. Som också framgår av UNT:s nyhetsartikel anser de som överklagat också att förhållandena vid institutionen präglats av inre konflikter under Csató-Johansons tid där och kvaliteten på undervisningen har ifrågasatts.

Det är inte uteslutet att Csató-Johanson utsetts med motivet att man vill tillgodose det i sak befogade önskemålet om fler kvinnliga professorer. Men Csató-Johansson var inte den enda eller ens den mest formellt meriterade kvinnliga sökanden. Om denna utnämning ska stå sig genom alla instanser så måste det alltså finnas starka skäl, som i så fall också bör redovisas.
Läs mer om