Salsa är inte bara en dans, det är också namnet på Skolverkets analysverktyg för jämförelser av skolor. Med hjälp av Salsa ska skolors genomsnittliga meritvärde i årskurs nio redovisas. Resultaten har dock först justerats utifrån elevunderlagets sociala sammansättning (utbildningsnivån hos föräldrarna, nationellt ursprung och kön).
Tanken är att faktorer som skolan inte kan påverka, som elevens sociala bakgrund, i görligaste mån rensas ut. Det låter sympatiskt, men i praktiken är inte Salsa-analysen ett lika skarpt och användbart verktyg som den är tänkt att vara i teorin.
I praktiken används Salsa ofta för att ursäkta skolors bristande resultat. Så var verktyget inte tänkt att användas – tvärtom.
En grundläggande tanke med Salsa var i stället att skolor, som hade extra stora utmaningar skulle kunna identifieras och få mer resurser för att på så vis utjämna förutsättningarna mellan eleverna.
Men tanke och handling är inte alltid samma sak. Resultaten av Salsa-analysen ses av många som ett absolut mått på vad en viss skola ska kunna klara av.
Anses hälften av eleverna enligt Salsa kunna klara ett godkänt betyg ses det i många skolor som en framgång om 55 procent av eleverna klarar målen.
Inte sällan går orsaken att finna i ett lika omedvetet som långvarit invaggande i tanken att elever och lärare gör så gott de kan utifrån de förutsättningar skolan har. Något som Salsa-analysen dessutom kan tyckas bekräfta.
Visst, sannolikheten är visserligen stor att eleverna kommer att misslyckas att få godkända betyg i skolor och i enskilda klasser där lärande inte prioriteras av eleverna och lärarna inte på egen hand vare sig kan eller förmår att bryta de negativa spiraler, som då uppkommer. Men det är inte omöjligt att vända utvecklingen.
Lyckligtvis finns också många skolor som vägrar acceptera att deras elever inte ska kunna prestera bättre än Skolverkets prognos och som också lyckas med sina föresatser. Enskilda skolor kan påverka elevernas resultat. Detta är särskilt tydligt i skolor där de socioekonomiska utmaningarna är stora. Det har visat sig att skolfaktorn över tid kan vara viktigare än bakgrundsfaktorerna. Så det finns onekligen mycket som enskilda skolor kan göra.
Hamnar en elev i rätt klass med rätt lärare kan små mirakel av lärande ske. Men det krävs mod, kraft och engagemang från elever, föräldrar, lärare, rektorer och politiker för att det ska bli verklighet.
Salsa har många kritiker, till dem hör Skolverket, som vill göra om sitt analysverktyg så att det utgår från faktiska provresultat. Om Salsa-verktyget ska finnas kvar är det rätt väg att gå.
I dag jämförs bara skolor med varandra. Resultaten säger inget om elevernas faktiska kunskapsnivå bara om den är bättre eller sämre än elevernas på andra skolor. Jämförs provresultat blir det lättare att kontrollera om eleverna nått kunskapsmålen.
Dessutom blir det lättare att skilja på resultaten. En skola kan till exempel vara betydligt bättre på att lära ut språk än matematik. Men det speglas inte i dagens modell som bara jämför en skolas samlade resultat med andra skolor.
Det finns ett uppenbart värde i att jämföra resultat – inte bara mellan skolor utan också mellan klasser och elever. Det är många gånger det enda sättet att ringa in problem och göra något åt dem. Men jämförelser kan också missbrukas. Det visar med all tydlighet Salsa-prognoserna.