Ledare: Propp som hindrar plugg

De återkommande bekymren med studentbostäderna i praktiken är två separata problem. Det första är att det länge byggts för få nya bostäder, särskilt hyresrätter. I synnerhet i storstadsregionerna håller inte byggandet jämna steg med befolkningen. För Uppsala innebär det i dagsläget ett underskott på någonstans mellan fem och nio tusen bostäder.
De växande behoven av bostäder i städerna kräver att regler blir enklare och att stadsplaneringen anpassas till högre ett högre tryck. Högt ställda krav i byggnormerna gör det omöjligt att bygga billiga studentbostäder. I Lund stötte ett byggbolag på problem med Boverket när de ville skapa billiga boenden för studenter. Domstolen gav till slut bolaget rätt att som ”experiment” bygga lägenheter i storleken tio kvadratmeter. Enkla, små och billiga studentbostäder borde vara en vanlig lösning snarare än ett experiment på lagens undantag.
Det andra problemet är dock en fråga om naturligt skiftande efterfrågan på utbildning. Antalet platser på högskolan bör någorlunda följa storleken på de årskullar som är i åldern för högre utbildning – annat vore ineffektivt. Att fler väljer att utbilda sig under en lågkonjunktur är också rimligt och något som i sig bör underlättas. Men demografins och ekonomins svängningar ställer förstås till problem i en värld där bostadsbeståndet inte är särskilt flexibelt.
Det finns bättre sätt att hantera topparna i trycket på studentlyor. Ett exempel är att Uppsala kommun tillsammans med Uppsalahem, universitetet och studentkåren försökt slå mynt av de förenklade reglerna för andrahandsuthyrning, som regeringen införde i våras. I kampanjen ”Hjälp en student” uppmanas Uppsalaborna att öppna sina hem för inneboende och andrahandshyresgäster.
En annan del av lösningen är att universitetet ges större frihet att själva tillgodose tillfälliga behov av bostäder. Möjligheten för universitet att agera mellanhand mellan fastighetsägare och student, så kallad blockförhyrning, bör göras permanenta. Det kan handla om universitetet hyr vanliga lägenheter, men också tillfälliga bostadsmoduler. Förutsättningen för att sådana möjligheter ska falla väl ut är också att universitetet tar större ett ansvar för studenternas intressen än i dag.
De senaste årens bostadsbrist tycks lika mycket vara ett gammalt som ett tillfälligt problem. Visst behöver det byggas mer studentboenden – men sådana planer kan inte realiseras på mindre än några års sikt. Det mest trängande är att hitta goda tillfälliga lösningar så att inte fler studenter behöver tacka nej till sina utbildningsplatser.