Protektionism är farlig för alla
Den så kallade sociala turismen blev ingen större framgång för regeringen. Bakom detta solkiga uttryck som diskret kliar främlingsfientligheten på ryggen döljer sig föreställningen att hungrande horder från de nya EU-länderna i öst skulle översvämma konungariket likt Egypti gräshoppor och leva gott på svenska bidrag, i den mån de inte stal våra jobb.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
I stället för social turism är det nu snarare social protektionism som gäller. Striden kring skolbygget i Vaxholm kom att bli symbolen. Ett lettiskt företag, Laval un partneri, vann upphandlingen. Företaget visade sig kunna utföra arbetet billigare än konkurrenterna — vilket naturligtvis var till ekonomisk fördel för kommunen.
Men företaget, som redan hade lettiskt kollektivavtal, vägrade att dessutom teckna svenskt kollektivavtal — men förklarade sig ändå villigt att betala 109 kronor i timmen, lika med miniminivån i det svenska kollektivavtalet.
Byggnads krävde 146 kronor, och när det lettiska företaget vägrade försattes det i blockad. En rad andra fackförbund vidtog s k sympatiåtgärder — och som en motbjudande kulmen ylade en mobb "go home", "go home" åt de lettiska arbetarna.
Föga förvånande segrade Byggnads i striden. De lettiska arbetarna fick åka hem till arbetslösheten och kunde sedan läsa i annonser i lettiska tidningar från Byggnads att den behandling de utsatts för var för deras eget bästa. Företaget har nu gått i konkurs, vilket enligt uppgift i varje fall i huvudsak berodde på merkostnader till följd av Vaxholmsprojektet.
En undersökning från TCO visade att 56 procent fått en mer positiv syn på facket efter dess agerande i Vaxholm, medan endast 16 procent blivit mer negativt inställda.
Här finns det alltså en opinion att exploatera för en regering, som under en lång period stretat i motvind — kanske rent av en fråga med vars hjälp röster kan vinnas i valet.
De bägge statsråden Hans Karlsson och Sven-Erik Österberg argumenterade på DN Debatt i förrgår för att alla företag som skall leverera varor och tjänster åt staten, kommunerna och landstingen skall vara "seriösa", dvs ha svenska kollektivavtal eller motsvarande. Med en uttrycklig hänvisning till Vaxholmskonflikten utdöms det lettiska företaget som "oseriöst".
Den offentliga sektorn upphandlar årligen varor och tjänster för i storleksordningen 400 miljarder kronor. Om det skall krävas svenska kollektivavtal för att få vara med och konkurrera om den potten kommer småföretagsamheten i Sverige att drabbas hårt. Minst en tredjedel av småföretagen har inte svenska kollektivavtal. De sysselsätter 15—20 procent av alla som arbetar på den privata arbetsmarknaden.
Inte minst medför det att utländska företag systematiskt utestängs. Utländska företag har ju inte svenska kollektivavtal. Utländska företag kan därmed inte konkurrera på den svenska marknaden och bidra till att pressa priserna. Därmed blir upphandlingsprocessen dyrare.
Statsråden vill knyta an till en ILO-konvention från 1949 och drar själva slutsatsen att det "möjligen" inte går att kräva kollektivavtal, men att regelverket i så fall skall formuleras så att "företaget skall garantera socialt acceptabla villkor". Det låter som en formulering som öppnar för godtycke.
Det är, modest uttryckt, högst ovisst om ett sådant förslag är förenligt med EG-rätten — eftersom det ju innebär att företag från andra EU-länder än Sverige diskrimineras. Om Sverige, mot förmodan, skulle införa en sådan regel vore det naturligtvis fritt fram för andra EU-länder att vidta motåtgärder.
Det är rimligen något som de bägge statsråden inser. Retoriken i DN-artikeln utmynnar inte i mer än förslag om ett tilläggsdirektiv till upphandlingsutredningen.
Sverige är ett litet, mycket exportberoende land. Vi skulle höra till de stora förlorarna om protektionistiska stämningar fick genomslag i omvärlden. Socialdemokraterna leker med elden om de försöker göra sin sociala protektionism till en valfråga.