Protestantismens välsignelse
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.
I Transparency Internationals korruptionsindex hamnar Sverige 2008 på en delad förs-taplats tillsammans med Danmark och Nya Zeeland som de minst korrupta i världen. För många framstår detta som en naturlig tingens ordning.
För andra, som en ukrainsk student jag mötte, som en "fairy tale" . Men vad beror det på att Sverige, och Skandinavien, utvecklats i så utpräglat human och demokratisk, riktning?
Här vill jag peka på Sveriges kulturella, protestantiska, rötter.
De religiösa åskådningarna kan ses som en fördemokratisk motsvarighet till politiska ideologier. I både teori och praktik förmedlar de olika synsätt på individ, kollektiv, hierarki, jämlikhet, maktkoncentration eller maktspridning.
Samuel Huntington, som avled i julas, reflekterade i en berömd artikel från 1993, "The Clash of Civilizations", över hur religioner historiskt format tanke- och värdesystem (han nämner sju) som fortfarande har stor betydelse.
Det innebär inte att tankesystemen är oföränderliga. De blandas med varandra över århundranden. Men de går att skilja åt. Analysen är, märkligt nog, oerhört omstridd, och Huntington idag närmast ett skällsord.
För den som intresserat sig något för hur lätt (eller svårt) demokratisering och statsbygge visat sig vara i olika delar av världen i modern tid, är emellertid Huntingtons hypoteser om hur religiösa "arv" spelar roll, mycket fruktbara. I ett fåtal länder, däribland Sverige, var reformationen total och katoliscismen fick stryka på foten.
Den politiska kultur som växte fram i de protestantiska delarna av världen (däribland USA) var individualistisk, egalitär, och accepterade maktdelning; världslig och religiös makt existerade sida vid sida.
Estland är Sveriges motsvarighet bland de tidigare kommunistländerna. Estland fungerar helt enkelt häpnadsväckande bra, också jämfört med sina baltiska grannländer.
Många undersökningar indikerar att valen är fria, och att rättigheter respekteras. Eurobarometern visar att förtroendet bland esterna för de egna politiska institutionerna är högre än i något annat av de forna kommunistländerna. Estland är dessutom (tillsammans med Slovenien) det minst korrupta.
Varför, kan man fråga? Och svaret: det är mycket Huntingtonskt: Estland är det enda av alla de post-kommunistiska länderna som har ett dominerande protestantiskt arv.