Pröva "flexicurity"
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
är, som det brukar heta, historia.
Så det är alltså inte vem som helst som i en dräpande debattartikel riktar kritik mot regeringens arbetsmarknadspolitik. "De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna fungerar mer som kvalificeringsåtgärder för stödberättigande och i allt mindre utsträckning till att skapa varaktiga anställningar på en arbetsmarknad med allt färre jobb", skriver Jan Nygren tillsammans med sin namne, förre LO-utredaren Jan Edling, på DN Debatt (19/2).
Jan Edling var den som för ett år sedan tog bladet från munnen och visade att arbetslösheten i Sverige är mycket, mycket högre än de 5,4 procent som Ams redovisar som "öppen" arbetslöshet. I själva verket står en miljon människor — var femte svensk i arbetsför ålder — utanför arbetsmarknaden, och får antingen a-kassa, sjukpenning eller förtidspension. Det kan jämföras med att optimisterna tror att högkonjunkturen i år kommer att skapa cirka 70 000 jobb. Vilket naturligtvis är bättre än ingenting, men knappast något som råder bot på den verkliga arbetslösheten. Jan Edlings kärva budskap passade inte LO-ledningen och hans rapport stoppades. Han tog då sitt pick och pack och lämnade resolut LO-borgen.
Det Jan och Jan föreslår är att regeringen dels börjar se sanningen i vitögat, dels överger gamla käpphästar. Lagen om anställningsskydd erbjuder ingen trygghet för dem som drabbas av fabriksnedläggningar, samtidigt som den gör det svårt för invandrare, unga och outbildade att ta sig in på arbetsmarknaden. Bättre att göra som i Danmark, där det både är lätt att anställa och avskeda, samtidigt som ersättningsnivåerna i a-kassan har höjts. Det är måhända lättare att bli av med jobbet, men också lättare att hitta ett nytt. Kombinationen av flexibilitet och trygghet har danskarna döpt till "flexicurity".
Artikelförfattarna föreslår också att det införs en bortre parentes i a-kassan, att arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen avskaffas och att individuella kompetenskonton skapas.
Många av förslagen liknar de som har förts fram av den borgerliga alliansen. Att Göran Persson skulle lyssna på den man som nästan berövade honom jobbet som statsminister är därför knappast troligt. Men det vore bra för Sverige.