Provborrningen avgör
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Den process som pågått under lång tid i syfte att få fram de lämpligaste platserna för ändamålet, den mesta tiden utan något större intresse från massmedier eller allmänhet, har kommit fram till beslutet att genomföra provborrningar på tre orter. I Östhammar med början i nästa månad, senare dessutom i Tierp och i Oskarshamn.
I en artikel på DN Debatt kritiserar några professorer, företrädare för miljöorganisationer och lokala aktivister valet av de tre orterna. Med stöd i en ännu inte publicerad rapport, gjord av två framstående amerikanska grundvattenexperter för Statens kärnkraftsinspektions räkning, hävdar de att de tre orterna på grund av sin belägenhet vid eller i närheten av kusten är olämpliga. Riskerna för att radioaktiva utsläpp i grundvattnet snabbt skulle nå den omgivande miljön uppges vara störst där.
DESSUTOM anklagas SKB (Svensk Kärnbränslehantering) för att självsvåldigt driva processen, "följa minsta motståndets lag" och genom "särintressets information" pådyvla "kommunerna ett ansvar för kärnkraftsindustrins avfall".
SKB ägs av kraftbolagen och har till uppgift att planera hur kärnavfallet skall tas om hand. Men SKB tar naturligtvis bara fram underlaget och bestämmer inte den slutliga lokaliseringen. Det gör andra oberoende bedömare, och ytterst regeringen.
SJÄLVFALLET är grundvattnet en viktig faktor som måste vägas in. Men lika självklart är att även andra faktorer är av stor betydelse. Kaj Ahlbom, som skall leda provborrningarna i Östhammar, pekade i en Ekointervju på fredagen på vikten av att grundvattnet är syrefritt. Det hindrar nämligen korrosionen av kopparkapslarna, där kärnavfallet förvaras.
De amerikanska experterna har skrivit sin rapport utifrån datorberäkningar. Provborrningar är självklart en bättre metod när det gäller att med största precision fastställa hur lämplig en plats är för slutförvar av utbränt kärnbränsle. Visar det sig att de tre orter SKB fått fram är olämpliga kan de inte komma i fråga och då måste andra lösningar sökas.
Givetvis måste den höga säkerhetskultur som allmänt präglar svensk kärnkraft tillämpas även på avfallet. Detta i avvaktan på de genombrott i forskningen som i en framtid kan komma att leda till drastiskt sänkta halveringstider för radioaktiviteten i kärnavfallet — och därmed öppna för helt förändrade och långt mer gynnsamma kalkyler...