Läget i Tjetjenien håller på att "normaliseras". Segern i den "antiterroristiska kampanjen" mot de "tjetjenska banditerna" väntar runt hörnet.
Så kan man sammanfatta president Vladimir Putins förkunnelse vid de inte särskilt många tillfällen då han numera kommenterar utvecklingen i Tjetjenien.
Det för den ryske presidenten fatala är att dessa formuleringar återanvänts i flera år, vilket inte kan undgå att underminera trovärdigheten i hans ord.
Det attentat som i söndags dödade bl a Tjetjeniens president Achmad Kadyrov och svårt skadade bl a den högsta ryska militära befälhavaren i Tjetjenien, generalöverste Valerij Baranov, är en lika utstuderad som kraftfull dementi på allt tal om att den tjetjenska motståndskampen mot den ryska ockupationen skulle vara på upphällningen.
Attentatet ägde rum på Segerdagen den 9 maj - på stadion i Groznyj där hela den politiska och militära ledningen i Tjetjenien var samlad.
Segerdagen firas till minne av Sovjetunionens seger över Hitler-Tyskland, en dag för storryska känslor och sovjetnostalgi. Ett attentat på just denna dag är avsett att uppfattas som en maximal förolämpning mot den ryska nationen - och en övertydlig demonstration av att Ryssland inte kan garantera säkerheten i Tjetjenien för någon, inte ens för marionettpresidenten eller de högsta militärerna. Putin befinner sig i en återvändsgränd.
Varje vecka dör ryska soldater och tjetjenska rebeller, men mest av allt tjetjenska civila - terroriserade, trakasserade, utan mänskliga rättigheter. Det är en skam att världssamfundet vänt Tjetjenien ryggen.