Antingen det har varit tsar, kommunistparti eller president, så har Ryssland styrts av mer eller mindre upplysta despoter sedan staten uppstod.
Att kompensera för alla dessa århundraden av folklig passivitet görs inte i en handvändning och följaktligen är det "civila samhället" mycket eftersatt i dag. Även partiväsendet är underutvecklat och de partier som finns bygger snarare sina valplattformar på personer än på ideologier.
Dessa personer är betydligt äldre än den demokratiska traditionen i landet. Fröet till den ryska demokratin såddes 1991, men de människor som styr i dag har varit med i det politiska spelet betydligt längre.
President Putin började sin karriär i KGB på 70-talet och fortsatte inom FSB efter Sovjetunionens fall. Redan här finns alltså skäl att misstänka att hans referenspunkter i fråga om ledarskap och arbetsmetoder skiljer sig från västerlandets.
Rysslands federala struktur är asymmetrisk, landet är etniskt heterogent och författningen föreskriver maktdelning, bland annat mellan president och premiärminister. Detta verkar inte passa den nuvarande presidenten som vill ha stor makt och en väl sammanhållen nation. Den röda tråden i Putins politik har därför varit att koncentrera makten till Moskva, eller "stärka vertikalen" som han själv uttrycker det.
Ett led i den planen har varit att avskaffa direktvalen till överhuset för att reducera delrepublikernas makt. Ett annat har varit att införa bestämmelser för hur medierapporteringen inför valen ska utformas.
Med allt detta i åtanke är det inte heller svårt att förstå motiven till Putins politiska agerande i affären kring oljebolaget Yukos. Putin vill ha makt och det finns ingen som hindrar honom.
Yukos ägare Michail Chodorkovskij greps strax innan förra årets dumaval, efter att han gett ekonomiskt stöd till några kandidater, uppskattningsvis 5 procent av dumans ledamöter. Dessutom stod hans bolag för 20 procent av Rysslands totala oljeproduktion. Hälften av statens intäkter kommer från olja och naturgas.
Det var kort sagt ett mycket lämpligt tillfälle för presidenten att upptäcka att Yukos hade "restskatt" som skulle betalas snarast, trots att bolagets tillgångar var frysta av staten. Det finns alltså tydliga indikationer på att tendensen i Ryssland går mer och mer åt det auktoritära.
I dagarna betecknade Tysklands förbundskansler Gerhard Schröder Putin som en god demokrat i samband med ett statsbesök. Det ger skäl till oro. Europas politiker behöver i stället sätta press på Putin och hans regering. De som kämpar för en demokratisk utveckling i Ryssland är inte betjänta av västvärldens naivitet.