Gårdagens Sifoundersökning ger moderatledaren Fredrik Reinfeldt en klar ledning när det gäller partiledarnas popularitet. Hans 48 procent mot Göran Perssons 32 ger en överraskande stor skillnad, i synnerhet som den socialdemokratiska
propagandan har inriktats på att utmåla moderatledaren som en opålitlig vindflöjel.
Själv har Fredrik Reinfeldt försökt lägga om partiets inriktning från nyliberalism till försiktig socialkonservatism. För det har han fått mycket kritik, både från socialdemokrater som menar att omläggningen inte är trovärdig, och nyliberaler som anser att han sviker moderaternas ideologi och har förvandlat partiet till mesiga halvsossar.
Men de flesta moderater har följt med i svängarna, inte minst partiets mäktiga kommunalpolitiker, som hade svårt med de tidigare moderata kraven på väldiga skattesänkningar. Så länge det går bra kommer Fredrik Reinfeldt att ha ett starkt stöd i sitt parti. Om det går dåligt i valet kan stämningen förstås svänga raskt.
Den unika enigheten inom det borgerliga blocket innebär ett starkt stöd för Fredrik Reinfeldt som naturligtvis är alliansens kandidat till statsminister även om det inte heter så officiellt.
Men att alliansen vinner valet är långt ifrån självklart. Det händer inte ofta att en regering förlorar valet ett år när ekonomin går bra. Och den svenska ekonomin går ovanligt bra utom på ett, men nog så viktigt område, arbetslösheten. Det räcker inte
med regeringens gardinhängningsjobb. När de flesta invånare känner någon, eller åtminstone känner någon som känner någon som går arbetslös så upplever man ändå inte att läget är så bra.
Vad som talar emot att socialdemokraterna skulle göra ett riktigt bra val är också att Göran Persson uppenbarligen inte längre är så populär som han var exempelvis valåret 2002. Då var han betydligt mer populär än sitt parti. Nu får han enligt Sifo blygsamma 32 procent eller ungefär samma andel som hans parti har bland väljarna. Många socialdemokrater tycker att han verkar trött och sliten, att han blivit alltför stöddig och har förvandlats till någon sorts president som ställer sig över vardagspolitiken. Men socialdemokraterna har en fantastisk valmaskin och ovärderlig hjälp från LO.
Att besegra socialdemokratin i ett land som blivit så socialdemokratiserat som Sverige är en mycket svår uppgift. De borgerliga partierna har inte ofta klarat att leva upp till sitt uppdrag. Av de 74 senaste åren har socialdemokraterna suttit vid makten i 65 år. Det har inte varit bra för Sverige. På alla nivåer har det skett en anpassning till den socialdemokratiska makten, vilket har lett till passivitet och ett klimat av instängdhet och politisk korrekthet.
Katastrofen med tsunamin visade att regeringen helt enkelt inte är bra på att regera, vilket tidigare har varit socialdemokraternas bästa gren. Katastrofkommissionen bekräftade de värsta misstankarna.
Den som i höst röstar på socialdemokraterna vet inte vilken politik en sådan regering kommer att föra. Vilka partier ska ingå i regeringen? Hur stort inflytande får miljöpartiet och vänsterpartiet? Vilka kompromisser blir nödvändiga?
Till detta kommer en rad nya partier, som väl just nu ändå inte ser ut att komma in i riksdagen, och risken att något parti trillar ur. Faller kristdemokraterna för fyraprocentspärren blir det ingen borgerlig regering.
Men även om Alliansen fortfarande har en rad problem att lösa, inte minst energipolitiken och ersättningsnivåerna i socialförsäkringarna, är det borgerliga blocket den här gången ovanligt väl förberett. För den demokratiska och ekonomiska utvecklingens skull får man hoppas att det räcker ända fram den här gången.
Gunvor Hildén
fristående kolumnist
fristående kolumnist