Rädda alkoholpolitiken, sänk skatten!
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Det är facit av en opinionsmätning, utförd av Synovate Temo på uppdrag av Bryggarföreningen. Nu vill 48 procent av svenskarna ha sänkt skatt på öl, medan 50 procent vill ha sänkt skatt på vin.
Som vanligt är det vanskligt både att dra alltför långtgående slutsatser av en opinionsundersökning — och i det här fallet också att direkt jämföra opinionsmätningarna från 2004 och i år. Ändå är försvagningen av stödet för sänkt skatt på sprit så stor att man rimligen måste dra slutsatsen att det folkliga stödet påtagligt minskat.
Håller svenska folket på att skaffa sig mer kontinentala dryckesvanor? Är vi sakta men säkert på väg att mentalt marschera bort från "brännvinsbältet"? Är det kanske rent av så, den angenämaste frågan av
alla, att vi på bred front håller på att skaffa oss en mer ansvarsfull och avspänd hållning till alkoholen? Hur skall man tolka att nykterhetsrörelsen befinner sig i en fas av kraftig medlemsökning?
Det går knappast att ge entydiga och bestämda svar med stor saklig tyngd på dessa frågor. Sett över några decennier kan man förmodligen dra slutsatsen att vi är på väg bort från brukssamhällets brännvinsfyllor på lördagskvällarna till ett mer måttfullt drickande, men för många oftare än förr, i mondänare miljöer.
Men innebär det att svenska folket totalt sett dricker mindre, att alkoholskadorna minskar i omfattning?
Knappast. Den totala tillgången på alkohol har ökat kraftigt efter EU-inträdet och i och med att införselreglerna för alkohol gradvis mjukats upp. Och kan man verkligen tala om en ansvarsfullare hållning
till alkohol när den nu aktuella mätningen visar att en majoritet både säger nej till strängare straff för privatpersoner som smugglar — och själv är beredd att köpa alkohol av vänner som handlat i utlandet, trots att detta enligt lagen är smuggling.
Att nykterhetsrörelsen fått fler medlemmar beror troligen mer än något annat på en känsla av ett växande hot mot folkhälsan i skuggan av den allt mer ökande tillgängligheten på alkohol.
Frågan är hur denna utveckling påverkar den svenska alkoholpolitiken — som sedan lång tid präglats av en lika påtaglig som blocköverskridande handlingsförlamning.
Det vore en djupt beklaglig och ansvarslös verklighetsflykt om den politiska sfären följde minsta motståndets lag och valde att falla för frestelsen att utnyttja det minskade folkliga stödet för spritskattesänkning till att helt avföra denna fråga från den politiska dagordningen, där den i och för sig inte heller nu gör något större väsen av sig.
Problemet är att Sveriges inträde i EU drastiskt förändrade det mesta av de grundläggande förutsättningarna för den svenska alkoholpolitiken, utan att detta nämnvärt påverkade det alkoholpolitiska tankearbetet.
När två tredjedelar av den sprit som konsumeras i Sverige, enligt vad regeringens alkoholutredare Kent Härstedt uppger, köps i utlandet är det ganska uppenbart att vi närmar oss en situation där Systembolaget som distributören till, kontrollören
av och, i någon mån, handledaren och fostraren av den svenske alkoholkonsumenten börjar leva verkligt farligt.
Blir det dessutom så att EG-domstolen tvingar Sverige att släppa internethandeln med alkohol fri med dess mycket lägre priser och leverans till kundens dörr hamnar den svenska alkoholpolitiken rimligen ur askan i elden.
Visst bör Sverige och andra länder långsiktigt argumentera för en socialt förankrad alkoholpolitik, där folkhälsans krav motiverar ett restriktivt inslag — dock utan kineseri och moraliserande. Inte skall man heller utesluta att dessa argument med tiden kan vinna mark i ett Europa med en åldrande och krympande befolkning.
Men för överskådlig tid gäller att skatten på sprit måste sänkas — för att över huvud taget rädda svensk alkoholpolitik.