@3a Text:De borgerliga partierna ogillar förslaget, framför allt för att det hindrar markägare från att sälja mark för den händelse den skulle hamna inom det område som kommunen vill skydda från exploatering. Framför allt centern har också idogt kritiserat det faktum att landsbygden och staden, "stadsbygden", inte behandlades i en plan.
Den kritiken är välgrundad men i dag är det för sent att göra något åt planeringsordningen. Nu har vi de planer vi har och får försöka gör det bästa som går av situationen.
De borgerliga partierna anser att översiktsplanen för den yttre delen av kommunen är landsbygdsfientlig. Särskilt fientligt är det att den bebyggelse som planeras utanför tätorterna ska hållbarhetsprövas från ett kommunalekonomiskt perspektiv, anser de.
Det beror faktiskt på. Självklart måste det vara möjligt att barn till exempelvis en gårdsägare kan få bygga på en från föräldrahemmet avstyckad tomt eller att det ska vara möjligt att bygga i en älskad vitsippsbacke utan att kommunen ska komma och lägga hinder i vägen.
Men det finns också stora nackdelar med ett helt ohämmat byggande. Framför allt gäller det "styckebyggande" i de verkliga utkanterna. Kommunala serviceanläggningar i form av inte bara vatten och avlopp utan också service i form av skolskjuts, färdtjänst och hemtjänst på långt avstånd från tätorterna blir dyrbara för kommunen.
Det är en sak om en gammal människa bor avsides till. Då bör hon så långt det går kunna få sina behov tillgodosedda utan att det muttras alltför mycket om avståndet. En annan sak är det om man bygger nytt i en kommunal avkrok, långt bort från grannar och
gemensamma anläggningar.
Är det verkligen rimligt att kommunen då ska ställa upp med all tänkbar — och dyrbar — service? Det är inte givet att svaret är ja — och svaret borde faktiskt inte heller vara ideologiskt betingat. Saken gäller ju bara hur vi bäst hushållar med våra gemensamma resurser.
Översiktsplanen för den yttre kommunen renodlar några utbyggnadsriktningar och lämnar några andra därhän. Planen försöker kompensera den brist det var i Översiktsplanen för staden att trafikplanen och resten av kommunen inte
fanns med i planerandet. De av de 50 000 nya Uppsalabor som flyttar till kommunen och som inte vill bo i stadskärnan ska helst bosätta sig utmed goda trafiklösningar.
Det är inte fel. Vänge och Järlåsa ska t ex byggas ut eftersom de ligger utmed Dalabanan. Så snart det går ska det bli tågstopp där varvid pendlingsmöjligheterna avsevärt förbättras, anser kommunen.
Detsamma gäller utbyggnaden österut, i Gunsta, Länna och Almunge. Där finns också räls, om än smalare än Banverkets standardmått. Lännabanan skulle helt enkelt kunna bli en intressant kollektivtrafiklösning för de östra stadsdelarna.
Utanför den kommunalt sanktionerade utbyggnadsboomen hamnar då några kommundelar norr om staden, Lövstalöt, Bälinge och Björklinge, medan Storvreta, Vattholma och Skyttorp som ligger utmed norra stambanan räknas som utbyggnadsområden.
Det är inte helt oproblematiskt. Såväl Lövstalöt, Bälinge som Björklinge får sägas ha utbyggnadsmöjligheter, vilket också kan bredda underlaget för servicen på orterna. Det kan inte vara rimligt att dessa hamnar utanför kartan.
Lite annorlunda ställer det sig med de västra kommundelarna. I väntan på ett eventuellt beslut om en nyuppförd Enköpingsbana får eventuella utbyggnadsplaner där vila. Självfallet blir dessa områden attraktiva för den händelse att en järnväg till Enköping verkligen byggs.
Upplands Lokaltrafik har som en av flera deviser "tänk spår, bygg för bussar". I den nya översiktsplanen för de yttre kommundelarna finns en ännu djärvare tanke: bygg intill rälsen.
Det låter lovande.
Kersti Kollberg | Fristående kolumnist