Den planerade officiella högtiden i går till minne av Raoul Wallenbergs insatser ställdes in, eftersom statsministern befinner sig i Thailand. Det är begripligt. Men det finns andra sätt för det officiella Sverige att hedra Wallenbergs insatser. En Raoul Wallenberg-dag med seminarier och annan verksamhet kring temat mänskliga rättigheter och rasism skulle vara ett naturligt sätt att vända många decenniers svensk passivitet till något konstruktivt.
Det var alltså i går 60 år sedan den svenske diplomaten Raoul Wallenberg togs i "beskydd" av sovjetiska trupper i Ungerns huvudstad Budapest, i andra världskrigets slutskede. Vad som sedan hände är ännu inte helt klarlagt. Först efter sovjetväldets fall har ryska myndigheter velat medverka till att skapa klarhet. Men det mesta tyder i dag på att Wallenberg sköts i det ökända Lubjankafängelset 1947.
Raoul Wallenbergs uppdrag i Budapest var att försöka rädda judar undan Förintelsen, som nazisterna bedrev in i det sista medan "det tredje riket" störtade samman. Nutida beräkningar ger vid handen att mellan 15 000 och 25 000 människor räddades genom Wallenbergs och hans medarbetares insatser. I dag vet vi också att Wallenbergs uppdrag egentligen kom från USA och att Sverige som neutralt land skulle stå för den formella ramen. En rimlig tolkning av det som hände för 60 år sedan är att sovjetmyndigheterna utgick från att den svenske diplomaten var amerikansk spion.
Numera vet vi också att den svenska regeringen troligen hade kunnat rädda Wallenberg ur fångenskapen. Men formalism och naivitet gjorde att man inte ens prövade möjligheten att ställa återlämning av Wallenberg som krav för utlämning av sovjetiska medborgare som hamnat i Sverige under kriget. Sovjetmedborgare i Sverige lämnades ut ändå, medan två utrikesministrar och en kabinettssekreterare vägrade befatta sig med Wallenberg och den svenske ambassadören i Moskva gav Stalin intrycket att Sverige saknade intresse för Wallenbergs öde.
Den fullständiga bilden ges i den utredning som på statsministerns uppdrag år 2003 lades fram av förre landshövdingen och fp-politikern Ingemar Eliasson. Dåvarande utrikesministern Anna Lindh talade då om "upprörande passivitet" från svensk sida åren efter 1945. Redan dessförinnan hade Göran Persson bett Wallenbergs anhöriga om ursäkt för UD:s agerande.
I andra länder betraktas Raoul Wallenberg i dag som en av andra världskrigets hjältar. Med en årlig Raoul Wallenberg-dag kan kunskapen om hans insatser hållas levande också i Sverige.