Reaktionen blev dock inte den hon hoppats på:
– Några av mina kolleger suckade och skakade på huvudet.
Det är kanske ingen överraskning. EU är ett slött djur, ser ogärna förändring. Unionen leds dessutom av regeringar som kommer överens i hemliga förhandlingar, snarare än genom en öppen demokratisk process.
Det är inte bara ett problem i sig självt, det har också konsekvenser för vilken slags frågor som hamnar på agendan. Ingen regering vill ju gärna tro att det egna landet har några problem med fri- och rättigheterna — då faller ju en skugga över det egna arbetet.
Men sådana problem finns, i synnerhet i spåren av EU:s snabba utvidgning österut. De östeuropeiska medlemsstaterna är unga demokratier. De flesta har kommit längre än man egentligen har rätt att förvänta sig på dessa 20 år, men i vissa stater finns allvarliga problem.
Ungern är det mest uppseendeväckande exemplet. Regeringspartiet Fidesz kämpade ursprungligen mot kommunisternas diktatur under liberal etikett, men sedan Ungern demokratiserades hart partiet glidit i väg i nationalkonservativ riktning. På senare år har Fidesz inte bara flirtat med storungersk nationalism, utan också, vilket är verkligt oroväckande, försökt ta kontroll över landets medier..
Samtidigt gror en ännu värre rörelse i den parlamentariska oppositionen, där det nazistinspirerade partiet Jobbik och dess uniformerade skyddskårer sätter skräck i de etniska och religiösa minoriteterna.
Om utvidgningen fortskrider och EU tar in också exempelvis Kroatien, och en dag Turkiet, lär dessa problem bli ännu mer akuta.
Och vad händer om medlemsstaten Cypern till sist lyckas återförenas med utbrytarrepubliken i norr? Det vore naturligtvis fantastiskt — men nog skulle EU-kontroll av minoritetsskyddet underlätta, om nordsidans turkar åter ska våga sig in under grekiskt majoritetsstyre.
Problemet är att EU:s människorättskrav bara är verkligt effektiva mot ansökarstater. De så kallade Köpenhamnskriterierna från 1993 är till mycket begränsad nytta när en stat väl har släppts in i unionen. Just därför är Ohlssons förslag så bra.
Ska en rapportinstans om de mänskliga rättigheterna i medlemsländerna kunna inrättas, gäller det naturligtvis att den är transparent, och utgår från en definition av dessa rättigheter som det råder bred enighet om — lämpligen Europakonventionen. Men de exakta mekanismerna är en senare fråga. Först gäller det att väcka opinion för förslaget, och få övriga EU-länder att inse att unionens politiska hälsa inte vårdar sig själv.
Läs DN-intervjun med Birgitta Ohlsson här.