Rätt mål, fel metod
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Den kritiska punkten i svensk jämställdhetspolitik är utan tvekan den period då kvinnor och män är småbarnsföräldrar-rar. Det är då som ojämlikheten mellan kvinnor och män grundläggs eftersom villkoren för mammor med småbarn skiljer sig från villkoren för pappor med småbarn.
Det är, fortfarande efter 30 år med världens kanske mest generösa föräldraförsäkring, mammor som är hemma längst med de riktigt små barnen, det är mammor som tar hand om barnen när de är sjuka och det är mammor som sedan släpar efter i karriärhänseende på grund av fördelningen av ledighetsdagarna.
Så brukar det framställas och det ligger också en hel del i det. Men ingen har någon bra förklaring till varför det, bortsett från de biologiska skälen, oftast är mammor som stannar hemma med små eller med sjuka barn.
Nu vill folkpartiet komma till rätta med snedfördelningen av vab-pengarna, dvs föräldrapenningen för vård av sjukt barn. En modell är att en del av ersättningen ska kvoteras i intervall. När den ena föräl-
dern tagit ut tio dagar måste den andra föräldern fortsätta ta ut sina tio dagar. Först därefter får den första föräldern fortsätta vara hemma med sjukt barn.
Rättvist? Jovisst, oklanderlig rättvisa till och med, men fullständigt verklighetsfrämmande. Alla familjer har inte jobb som passar in i ett sådant rättvisemönster. Det kan finnas mammor som är vd:ar eller varför inte statsråd och som kanske måste vara på tjänsteresa när pappan tagit ut sina tio dagar. Ska barnet får ligga ensam hemma i feber då eller ska pappa ta semester?
Visst kan man tänka sig att en viss del av den tillfälliga föräldrapenningen kvoteras men det måste finnas flexibilitet så att alla sorters familjer omfattas. Jämställdhet mellan mammor och pappor måste uppnås på andra sätt.