Rätt meriter i (s)taten
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Den svenska socialdemokratin är nog det tydligaste exemplet, i varje fall i Europa, på detta fenomen. Det är lätt gjort för ett parti som betraktar den politiska makten som ett naturgivet tillstånd att till och från synda lite på nåden, slarva med det formella.
Ett område där långt maktinnehav närmast ofrånkomligt leder till att de politiska makthavarna skaffar sig later är utnämningsmakten. För ordningens skull bör påpekas att denna tendens inte är strikt knuten till re-geringar av en viss bestämd politisk färg. I länder med långvarigt borgerligt maktinnehav tar sig borgerliga makthavarna också med tiden den typen av friheter.
Men i Sverige är det socialdemokraterna som alldeles odiskutabelt är det statsbärande partiet - 65 av de senaste 74 åren i regeringsställning gör rimligen ytterligare diskussion om den saken både överflödig och lätt löjeväckande.
Därför är det utmärkt att de fyra allianspartierna tagit sig före att genomföra en grundlig granskning av utnämningspolitiken. Resultatet är långtifrån uppbyggligt.
I den s k chefspolicy som regeringen fastslagit krävs att det alltid i samband med att man börjar söka efter kandidater till en hög statlig chefstjänst tas fram skriftliga s k kravprofiler. De skall vara baserade på myndighetens aktuella och kommande verksamhet - så att det går att jämföra olika kandidaters relevanta meriter och få fram det starkaste namnet.
Det förefaller som en högst rimlig ordning - förutsatt, förstås, att den tillämpas konsekvent.
I den granskning av de 16 generaldirektörsutnämningar som gjorts från mitten av juni förra året till mitten av juni i år visar det sig vara lite si och så med den saken, milt uttryckt.
För 9 av de 16 utnämnda generaldirektörerna, inklusive samtliga 6 med socialdemokratisk bakgrund, gäller att kravprofil saknas. Kanske de statsråd som står bakom utnämningarna tyckte att de kände kandidaterna tillräckligt väl och att kravprofiler bara var en onödig omväg?
Det duger dock inte. Poängen med kravprofiler och annan objektivt mätbar information är ju att också utomstående skall kunna ha en möjlighet att bedöma om utnämningsmakten verkligen alltid använts till att ge den bästa kvinnan eller mannen den aktuella befattningen.
Den typen av nonchalans och positiv särbehandling av de egna är ett tydligt tecken på att regeringspartiet, i Sveriges fall socialdemokraterna, skulle må väl av eftertanke och självprövning under en period, kortare eller längre, i opposition.