Rätt stöd till Danmark
Ambassader ska skyddas och regeringar får inte styra pressen. Det finns ingen motsättning mellan dessa ståndpunkter och åsikten att Danmarks statsminister borde ha agerat annorlunda i höstas eller att Jyllands-Postens teckningar var olämpliga.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Oenighet hade nämligen inneburit att man inte hade varit överens om en av de grundläggande principerna för ett demokratiskt samhälle, nämligen att regeringarna inte kan eller får styra vad som sägs i medierna och alltså inte heller kan hållas ansvariga för enfaldiga artiklar, vilseledande annonser eller tvivelaktiga teckningar.
Stöd till Danmark har efterlysts i olika uttalanden de senaste dagarna, både i Sverige och i andra länder. Stöd till Danmark kan, för den som inser skillnaden mellan statsmakten och medierna, innebära två saker. Den ena är ett kategoriskt avståndstagande från varje typ av attacker mot ambassader av det slag som vi nu sett flera upprörande exempel på och samordnade diplomatiska aktioner för att förmå regeringarna i Syrien och Libanon att ta det ansvar som det internationella umgänget förutsätter.
Den andra är att lika klart backa upp den danska regeringen i dess ansträngningar att klargöra att den inte har något ansvar för de förgripliga teckningarna och skulle bryta mot en fundamental spelregel i en demokrati om den försökte föreskriva för danska tidningar vad de ska trycka och inte trycka. På båda dessa punkter är de svenska partiledarna alltså eniga, liksom f ö företrädare för en rad andra länder — inklusive USA och Storbritannien som under några dagar hållit en låg profil i frågan.
Det finns ingen konflikt mellan att stödja den danska hållningen i dessa avseenden och att tycka att Danmarks statsminister kunde ha agerat annorlunda i oktober när ett antal muslimska länders ambassadörer begärde ett samtal om teckningarna. Statsministern kunde ju ha utnyttjat denna möjlighet för att förklara konsekvenserna av ett system där medierna är fria från statlig kontroll.
Inte heller finns någon konflikt mellan att stödja den danska hållningen i principfrågorna om ambassaders säkerhet och pressens oberoende och att tycka att Jyllands-Postens publicering av de tolv teckningarna var ogenomtänkt. I ett fritt samhälle får tidningar fatta både kloka och mindre kloka beslut och om någon anser att de går över gränsen så finns det instrument av olika slag för att pröva saken.
Varje tidningsredaktion fattar dagligen beslut om att avstå från olika typer av material, t ex för att det är poänglöst, smaklöst eller kränkande. Poängen med pressfriheten är att varje tidning fattar sina publiceringsbeslut själv, utan inblandning av staten eller någon annan.
Nu bildas både i Danmark, Sverige och Norge — och säkert i fler länder — nätverk av muslimer som håller på tryckfriheten även om de som privatpersoner kan känna sig illa berörda av teckningarna. Den danske artisten Omar Marzouk, som själv har muslimsk bakgrund, berättar i intervjuer om hur han i sin show ständigt skojar med religionen samtidigt som han anser att teckningarna i Jyllands-Posten var en provokation.
Marzouk är ett hatobjekt både för fundamentalister och för danska islamofober och högerextremister som båda använder krisen kring teckningarna för att piska upp hatstämningar. Omar Marzouk och många andra danskar, oavsett religion och bakgrund, borde få känna omvärldens stöd.