En milstolpe. Så betecknar Gunnar Strömmer, jurist vid Centrum för rättvisa den dom som Uppsala tingsrätt meddelade i går och som går ut på att det inte får förekomma någon etnisk kvotering vid antagning till universitetet.
Bakgrunden är att Uppsala universitet för två år sedan beslöt att vika var tionde plats på juristlinjen åt personer med båda föräldrarna födda utomlands. Två kvinnor anmälde universitetet för diskriminering. De hade högre antagningspoäng än samtliga 30 personer som kom in på specialkvoten - men eftersom föräldrarna var svenskfödda fick de ingen utbildningsplats.
Universitetet har medgett att de båda kvinnorna har blivit diskriminerade, men anser att ändamålet i detta fall helgar medlen. "Vår avsikt var just att öka mångfalden i rättsväsendet och det är helt klart ett behjärtansvärt syfte", säger prorektor Lena Marcusson.
Det må så vara. Lyckligtvis har tingsrätten insett att detta är ett mycket farligt sätt att resonera. En grundläggande rättsprincip är att alla ska vara lika inför lagen, dvs ingen ska diskrimineras på grund av kön, sexuell läggning, etnisk tillhörighet eller något annat. Om denna princip sätts åt sidan, i ett aldrig så behjärtansvärt syfte, vet man aldrig hur det slutar. Vilken grupp ska gynnas nästa gång, och på vems bekostnad? Ska grupptillhörigheten väga tyngre än de individuella meriterna? Den person som har meriter av absolut högsta klass, men vars båda föräldrar råkar vara födda utomlands, ska han eller hon antas på "vanligt" sätt eller hamna i "specialkvoten"? Och varför ska man dra alla med utlandsfödda föräldrar över en kam - studenter med iranska föräldrar är överrepresenterade på högskolan, medan de med somaliska föräldrar är underrepresenterade. Kvoter löser inte problem utan cementerar föreställningar om "vi" och "dem".
Med tingsrättens dom stärks i stället skyddet för den som anser sig ha blivit bortsorterad på grund av etnisk tillhörighet. Även i framtiden ska personliga meriter väga tyngre än ovidkommande faktorer som varifrån föräldrarna kommer. Det är glädjande.
Statistik från Statistiska centralbyrån visar dessutom att andelen studenter med utländsk bakgrund på juristprogrammet i Uppsala var 14 procent redan innan specialkvoten inrättades. I befolkningen som helhet var motsvarande andel 13,6 procent.
Arbetet med att minska den sociala snedrekryteringen och bredda antagningen till högskolan är viktigt. Men att bryta mot en grundläggande rättsprincip för att åtgärda ett problem som inte verkar finnas verkar synnerligen illa tänkt från första stund. Skönt att rätten i alla fall gjorde rätt. När domen nu överklagas får man hoppas att även hovrätten går på tingsrättens linje.