Det lettiska byggföretaget Laval un Partneri, drabbat av blockad från Byggnads, ger inte upp - trots att Arbetsdomstolen före jul, helt förutsägbart, slog fast att blockaden inte strider mot arbetsrätten.
I onsdags lämnade företagets jurist in en resningsansökan till Högsta domstolen (HD). Man vill ha ett snabbt beslut om resning och att frågan samtidigt skickas till EG-domstolen för ett utlåtande. Under den tiden vill företaget att blockaden upphävs. Beslut från HD väntas inom några veckor.
Det är ett logiskt steg från företagets sida. I konflikten kolliderar två principer - den svenska arbetsrätten med principen om kollektivavtal och EU:s princip om fri rörlighet inte bara för människor, kapital och varor, utan också för tjänster.
LO för en enkel och rätlinjig argumentation, utan alltför stor plats för nyanser och komplikationer. Man hävdar att svenska regler skall gälla i Sverige, att alla anställda skall ha lika mycket betalt oavsett från vilket land de kommer och att löner under den nivå som i det här fallet Byggnads på ganska godtyckliga grunder definierat som kollektivavtalsenliga innebär "lönedumpning".
Att företag som är permanent verksamma i Sverige måste följa svenska regler och avtal är självklart. Det skulle också skapa en helt orimlig konkurrenssituation om Laval un Partneri i Sverige betalade lettiska löner åt sina arbetare.
Men sanningen är att de 35 lettiska byggnadsarbetarna i Vaxholm med lön och övriga förmåner tjänar dubbelt så mycket som de skulle göra hemma.
Rättsläget behöver klargöras. Frågan är vad EU:s fria rörlighet för tjänster är värd om till och med en "human konkurrens" som den Laval un Partneri bjuder kvävs i sin linda.